Sida 218
EN ĂKTA MAN.
Lustspel i en akt af KARL HEDBERG.
Uppfördt S Vasa-teatern första gÄngen den 3 februari 1900.
PERSONER.
Rikard Brander.....herr Laven.
Hedda, hans fru.....fru Lambert.
Agnes, Heddas kusin . . . fröken Borgström. Alf Lindén......herr Byström.
i Stockholm. NĂ€rvarande tid.
Salong hos Branders. Gedigen men icke alltf ör elegant inredning. I fonden tre fönster, genom hvilka eftermiddagssole71 lyser in. LÀngst upp till höger entrén. Nere pÄ samma sida dörr till Rikards rum. PÄ vÀnster sida dörrar till den öfriga vÄningen. Matta pÄ golfvet.
Vid ridĂ„ns uppgĂ„ng halĂigger Agnes med ansiktet frĂ„n dagern i en soffa, som stĂ„r lĂ€ngst ner till vĂ€nster. Hon hĂ„ller ögonen slutna. Efter en liten stund inkommer Rikard frĂ„n sitt rum, gar, nĂ€r han fĂ„r se Agnes, försiktigt fram emot soffan, dĂ€r han stannar och betraktar henne med en vemo-digt förtjust min.
Agnes
(öppnar ögonen och ser pÄ honom).
Hvad Àr det? GÄr du i sömnen, eftersom du ser sÄ dÀr konstig ut?
Rikard (en smula flat).
JasÄ, du Àr vaken! Jag trodde, att du sof.
Agnes.
För att följa det allmĂ€nna exemplet, menar du â nej, jag lĂ„g bara och hörde, hur det droppade mot âą fönsterblecket â det lĂ„ter sĂ„ vackert. Hör, skall du fĂ„ höra.
Rikard.
Tack, men jag ser helst jag slipper. Att inför-lifva takdropp med sin tillvaro vore bara att göra den Ă€nnu enformigare â och det Ă€r alldeles öfverflödigt.
Agnes.
Takdropp Ă€r visst inte enformigt, Ă„tminstone inte en sĂ„dan hĂ€r dag, nĂ€r det Ă€r solsken och vĂ„r ute. (StrĂ€cker hĂ€nderna bakom hufvudet). NĂ€r man blundar, sĂ„ lĂ„ter det tvĂ€rtom som sĂ„ng â det sjunger om sommar och blommor och gröna trĂ€d.
Rikard
(slÄr sig ner i en fÄtölj bredvid henne).
JasĂ„, nĂ€r man blundar â ja, det Ă€r tyvĂ€rr alldeles omöjligt för mig, sĂ„ lĂ€nge du Ă€r hĂ€r.
Agnes.
Ja, hĂ„na du, men det Ă€r verkligen sant, fast det Ă€r nog inte alla som kunna uppfatta det â kanske bara de som lĂ€ngta â
Rikard.
NĂ„, hvad det betrĂ€ffar â JasĂ„, du lĂ€ngtar sĂ„ledes. Ăr det tillĂ„tet att frĂ„ga efter hvad?
