Ord och Bild: 1900

INTRYCK FRÅN LE GRAND PALAIS DES BEAUX-ARTS. PARIS 1900.

66

hålla sig både om honom, Nordström och Kreuger, ja t. o. m. om Sager Nelson. Man vet nu tämligen allmänt, att en hel del konstnärer, af hvilka flere nästan aldrig velat utställa i Paris, då tillfälle gafs, nu gjorde som villkor för sitt deltagande att de skulle uppblandas med dem, som de här hemma kallade för sina antagonister. Då denna nästan väl hastigt påkomna kamratanda ej kunde godkännas, drogo de sig tillbaka, efter som de ej ansågo med sin fördel förenligt att hänga sina taflor på egen vägg i svenska afdelningen. För parisarna var detta att beklaga. Deras omdöme om svensk konst blef grundadt på ett för ensidigt material. Det var som om en utlanding skulle ha bedömt svensk modern konst efter svenska salen ined moderna taflor i Nationalmuseum, åtminstone före inköpet 1897. — Den till omfånget största taflan var Nils Forsbergs Gustaf II Adolf vid Lützen. Den lär komma att visas i Sverige. Vi ha så många Gustaf-Adolfar nu för tiden. Hela Kongl, kläd- och lifrustkammaren har fått lif med kyller och bälten, läderkanoner och fanor, och Gustaf

Adolf förevisas än »strängt historisk», än »med full konstnärlig frihet», så det är svårt att göra sitt val. Man får hoppas att vår tid snart skall kunna så mycket historia, att den börjar längta ifrån alla dessa alltid oriktiga och oftast tråkiga rekonstruktioner och förstå att de värdefulla historietaflorna om 1600-talet äro de som människorna på den tiden själfva målade.

Och det intrycket fick man af alla dessa tusentals konstverk och hundratals riktningar, för hvilka alla man kan hitta något skäl eller åtminstone någon ursäkt, att de konstnärer, som med fullt hjärta och skicklig hand målade det de hade för ögonen, deras konst har fått det bestående värdet. Det är i realismen som konsten evigt måste förnya sig, och om man ser på 1800-talets konstutveckling i sin helhet, är det inom denna riktning som de kraftigaste och sundaste konstverken uppstått. Hufvudsaken för en målare blir alltid att kunna måla, och då behöfver han ej afbilda Nebukadnesar eller Engelbrekt för att ge sin tafla intresse och den relativa evighet, som är hvarje konstnärs dröm.

UR BOKMARKNADEN.

Fornkristna hymner, dikter af Prudentius, svensk tolkning med historisk inledning af Johan Bergman.

Ur medeltidens poesi, studier och tolkningar af Johan Bergman. Den kyrkliga diktningen. I: Hymner och andliga sånger från den kristna kyrkans äldsta tid (till 692 e. Kr.) jämte inledande historisk öfversikt af A. E. Friedländer. Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Lektor Bergman gifver i sina ofvan citerade arbeten ett urval af latinsk medeltidspoesi, som han själf förlänat en svensk poetisk dräkt. Sina öfversättningar ställer han vid sidan af originalen, så att man med stor lätthet kan jämföra de förra med de senare. Dessutom lämnar han hurtigt skrifna, populära små biografier öfver de olika författarna. I det första arbetet, som särskildt vill föra oss in i Prudentii diktning, inleder han också hvarje dikt med en öfversikt af innehållet, som mycket underlättar uppfattningen och äfven ökar njutbarheten i vår tid af dessa åldriga hymner.

Författaren ledes därvid af ett historiskt, kulturelt och poetiskt intresse, som är värdt vårt erkännande. Ehuru han själf icke synes anse sig dela de kristnes tro eller erkänna deras tankevärld, visar han sig dock så till vida äga en fin förståelse däraf, att han äfven i de minsta nyanseringar troget kan återgifva det uttryck, som kristen åskådning skapat sig i medeltidens diktning. Vi spåra här ej blott smak utan äfven pietet. ' Stort beröm från kompetent håll har ock kommit honom till del för hans lyckade öfversättningar.

Lektor Friedlanders arbete utgör början till ett större hymnologiskt verk, som är ämnadt att jämte inledande historiker och biografier i öfversättning upptaga de förnämsta alstren af den kyrkliga diktningen både i den gamla och nyare tiden, inom det senare skedet likväl begränsadt till att blott omfatta den evangeliskt lutherska kyrkan i Tyskland och Norden. Äfven hans öfversättningar äro af honom själf verk-Ställda direkt från originalen. Anmälaren