Ord och Bild: 1900

TV A DIKTER.

Ar E. N. SÖDERBERG.

FORNYELSER.

Ljusa björk viel hemmets vik, hör jag i din krona sommarvindarnas musik mild och drömfull tona,

känner jag inom mitt bröst all den längtan sjunga, som jag trått att gifva röst sedan dagar unga.

Blåa fjärd kring hemmets näs, ser din våg jag leka solljust klar vid strandens gräs och dess sandbädd smeka,

tyckes åter i min håg ungdomsglädjens källa, som försinad ofta låg, rik och mäktig välla.

Fria vidd på hemmets berg, låter du mig skåda morgonrodnans gyllne färg nyfödd dag bebåda,

vidgar sig min barndoms värld till de underriken, dit som barn jag tankens färd styrde, än ej sviken.

Tysta djup i hemmets skog, får jag i din gömma, som ej rörts af odlarns plog, några stunder drömma,

känner jag den stora ro, lifvet fått förjaga, för ett ögonblick sitt bo i mitt inre taga.

Bilder från min barndoms år, hulda hembygdsminnen,

I l'ö ryn g ren likt en vår alla mina sinnen.

Genom hjärtats öppna dörr brusa känslor unga, sorglös glädje liksom förr jublar på min tunga.

Och inför min tjusta syn hägra vidder ljusa, klar och majblå strålar skyn, vårligt träden susa . ..

A

SENSOMMARNÄTTER.

ugustinatt med luften full af kväden, som vemodstunga susa genom träden och båda vissnandets och höstens tid, du sorgsna natt, som allt i mörker dränker, i svarta djup min tanke du ock sänker och jagar från mitt läger hvilans frid.

Augustinatt, då land och vatten skina i månljusstrålar dallrande och fina, som spunnits samman till ett magiskt nät, du ljufva natt med rofylld, himmelsk stämning,

min själ förlossar du från den beklämning, som under dagens larm 111ig ej förlät.

Augustinätter, alla I förkunnen den tid, då jag till aftonen är hunnen och brant min stig bär ned mot skuggans dal. I ofta låten mig en försmak känna af omotståndlig ångst, som oss vill bränna, när vi hört dödens vinge fläkta sval.

Men I bebåden ock de särla stunder, när minnets månglans låter lifvets lunder ånyo grönska för vår skumma syn och vi ej se inför det oförgätna, som våren gaf, hur höstens dimmor tätna och skymma hort till sist den klara skyn.