Ord och Bild: 1900

PA BICYCLE GENOM ITALIEN.

AF RAGNAR OSTBERG.

Med 2 bilder af författaren.

"T ETER en halftimmes väntan i de I—i solkiga stadslokalerna på Capi-

A__> tolium i Rom kom ändtligen en

liten tjänsteman ut och frågade hvad jag önskade. Han åhörde älskvärdt min anhållan om -»permesso» att använda bi-cycle, sade beredvilligt ett nsubito» och försvann helt tvärt ut genom dörren igen.

■iiSubito» betyder, teoretiskt taget, »genast», men i praktiken »i en obestämd framtid», — och fullt medveten härom sträckte jag ut mig i det vidöppna fönstret.

Det vette utåt Forum och Palatium, utåt ruinerna af det gamla Rom, som nu låg höljdt i maj solens föryngrande sken. Kornblå skuggor från kolonner och bågar ströko öfver de gamla hällarna på Via Sacra fram mot Vestalernas atrium, där de smekande slöto sig kring marmorstoderna emot bakgrunden af den yppigt runda Palatin-kullen.

De hade redan betydligt förlängts,

då det åter gick i dörren. Den lille romaren kom in, öfverlämnade min nummerplatta och ett vidlyftigare papper, tryckte min hand och önskade mig, flyktigt leende, »buon viaggio!»

Fontänen å Piazza di Spagna var redan kringgärdad af modeller och blomsterflickor, dä jag följande morgon rullade förbi mot Via Babitino och Porta del Popolo. Vid porthvalfvet stötte jag hardt när hop med en cyklande ung engelska med stråhatt och flor, som i det samma vek ned från Parco Borghese. Jag satte fart öfver den långa, tråkiga gatan emot Tibern, tills landsvägen låg öppen på andra sidan floden mot Viterbo. En skara hvitklädda soldater jagade upp ett oerhördt dammoln på höjden af väg-branten, medan min bicycle gled mellan gräsvallarna, som en fisk räddad från landbacken, och redan förtonade långt borta trumpeternas glada låt om »Marglic-ri-itai>. Ridande herdar med kläddukar och långa spön drefvo djuren åt sidan.