Ord och Bild: 1900

goethes arbetsrum.

ETT BESÖK I GOETHES HUS 1834.

Ak BERNHARD VON BESKOW. (Ur en anteckningsbok funnen bland Kanslirådet F. A. Dahlgrens efterlämnade papper.)

Med i bild.

WEIMAR är väl ej mer hvad det fordom varit, men för bildningens vän är dess namn dock alltid heligt, och man besöker det slutligen blott för att hälsa Goethes, Schillers, Wielands och Herders grafvar.

Vi tillbragte vår mesta tid hos fru Goethe. Hon bebor sin svärfars hus. Dess samlingar, bibliotek, minnen — de rum, som tillhört den store hädangångne och som lämnats i alldeles orördt skick, såsom vid timmen före hans död — allt detta utgör ett tempel af ojämförligt värde med hvarje jordisk boning för hvar och en, som beundrat och älskat, d. v. s. som läst och kännt Goethe. När jag inträdde i det rum, där jag första

gången såg honom*), tyckte jag intet hafva förändrat sig under dessa 14 år, och ett ända till förvåning likt och mästerligt porträtt af Stieler bidrog än mer att försätta mig i samma sinnesstämning som då. Men när han ej kom, när hans af honom så högt älskade sonhustru Ottilie talte om sin förlust, när hans barnbarn — nu äfven faderlösa — inträdde, då fattade saknaden med hvarje ögonblick djupare äfven främlingen, som ej kunde undertrycka en hemlig tår vid känslan af den tomhet, som Goethes bortgång måste lämna i Goethes hus.

*) Se B. v. Beskows »Vandringsminnen> del I, där ofvannämnda besök skildras.