Ord och Bild: 1900

4

NATHAN SÖDERBLOM.

dess förbindelse med strandfästena förmedlas af två likadana leder eller rullar, eller hvad det kan heta på konstspråket, som den i midten. Detta tryck belöper sig till fem å sex millioner kilogram. De fyra tunga, massiva pylonerna, hvilkas monumentala själfständighet utgör en originalitet för denna brobyggnad, äro sålunda »ei blot til Lyst» utan bidraga till att stadga landfästena. De ha själf-mant erbjudit sig till en verkningsfull dekoration: på toppen sig stegrande, guldglänsande hästar, på sockeln symboliska kvinnobilder, föreställande staden Paris i skilda tider af dess historia.

Det märkliga med denna bro, konstruerad af Garnier's efterträdare såsom Stora operans arkitekt, Cassien-Bernard, efter ingeniör Résal's beräkningar, är att den, trots sina väldiga dimensioner och sin tunga massivitet, verkar med en ledighet och elegans, som synes oförenlig

med måtten och siffrorna. Största förtjänsten härvidlag har brons vackra kurva, som det varit arkitektens svåraste konstnärliga uppgift att åstadkomma. Den är värdig brons hela dekoration, lätt och smidig som en mantel svept omkring den fasta kärnan.

Har jag rätt, när jag kallar världsutställningens clou, den nya aveny hvars nya del vi nu som hastigast besökt, »parisisk»? Där är ingenting skriande, oerhördt, iögonenfallande, ingenting som smakar af »the biggest in the world», men i allt, i stort och smått, en klarhet i konceptionen, en fin och utsökt smak och en teknikens fulländning, som göra ett besök på dessa platser till en hög och ständigt förnyad njutning. Det hvilar glädje och skönhet öfver dessa nejder, som bilda förgård till industriutställningens oroliga mångfald.

GUSTAF UPMARK OCH NATIONALMUSEUM.

AF KARL WÅHLIN.

Med 3 bilder.

VID sidan om de exakta vetenskapernas snabba framsteg i vårt århundrade skönjer man en icke mindre storartad utveckling på de historiska vetenskapernas område. I ena som i andra fallet hafva oerhörda ansträngningar nedlagts på uppnåendet af de enkla och fast grundade fakta, som äro de djärfva men säkra slutsatsernas språngbräden. I ena som i andra fallet kräfvas praktiska metoder af allt mera sinnrikt kombinerad art. Om vetenskaperna mer och mer specialiseras, så måste den moderne specialisten icke desto mindre vara en

mångsidigt utrustad personlighet. Och detta gäller ej minst på ett område, där framstegen äro af så epokgörande betydelse som inom den moderna konstforskningen. Om konsthistorikern, såsom oftast är fallet, tillika ägnar sina krafter åt museiväsendet, förenas vetenskapsmannens kall med den praktiske administratörens och ämbetsmannens. Huru mycket af skarpsinnig kombinationsförmåga, af redig och klar öfverblick, af tålig och tyst möda det erfordras för att blott i någon mån motsvara de fordringar, som sådana uppgifter innebära, vet den bäst,