Sida 465
GUSTAF UPMARK OCH NATIONALMUSEUM.
425
grafven vid VÀster Haninge kyrka, till den trakt, hvilken alstrat och nÀrt den kÀrlek till fosterlandet, som var den starkast drifvande kraften i hans vÀsende, den kraft som var bestÀmmande för hela hans verksamhet. Sitt fosterland tillhörde han med sina varmaste kÀnslor och med innebörden af sin lifsgÀrning. Jag tror att ingen hederstitel skulle gladt Upmark mera Àn att blifva kallad en redlig svensk. Och jag vet ingen, som med större rÀtt skulle förtjÀnat det namnet.
Ănnu ett ord Ă€r att tillĂ€gga. Han var en man, och han var den rĂ€tte mannen pĂ„ den plats, dĂ€r han blifvit satt. Han var till hela sin riktning en af de sjĂ€lfstĂ€ndige och frisinnade konservative, som i mera stort anlagda lĂ€nder utgöra den inflytelserikaste delen af intelligensen men i vĂ„rt, de vĂ€l disciplinerade tankar-
nas land ofta komma i minoriteten och blifva hvad man pÄ det politiska sprÄket kallar »vildar», dÄ de af sjÀlfstÀndighetskÀnsla och öfvertygelse ej söka stöd hos nÄgon sÀrskild meningsgrupp utan stÀdse förbehÄlla sig fri och öppen talan. Detta var just hvad Upmark gjorde. Han hörde till dem, för hvilka erfarenheten icke ersÀtter reflexionen utan tvÀrtom ger denna större spelrum. Han höll sin ande vaken. Han var dÀrtill med all sin uppriktighet en god opportunist, som förstod att pÄ bÀsta sÀtt draga nytta af förevarande faktorer. Utan dessa hans egenskaper skulle han icke bragt Nationalmusei konstafdelning till den punkt, dÀr den nu befinner sig, och vi kunna icke önska denna institution ett bÀttre öde Àn att allt framgent förkofras i samma mÄn som under Gustaf Upmarks ledning.
JESU BERGSPREDIKAN OCH VĂ R TID.
EN UNDERSĂKNING AF nathan söderblom.
AF N. J. GĂRANSSON.
BLAND de yngre teologiska skriftstÀllarna i vÄrt land Àr Nathan Söderblom utan tvifvel den mest kÀnde. Det Àr dock ej sÄ mycket hans teologiska arbeten som fastmer hans tillfÀllighetsuppsatser i tidningar och tidskrifter som gjort honom bekant inför den stora allmÀnheten. Hans teologiska arbeten Àro likvÀl icke fÄ, och vi vilja nu Àgna vÄr uppmÀrksamhet Ät ett af dem. AnmÀlaren förestÀller sig nÀmligen, att det inom Ord och Bilds lÀsekrets finnes de, som ej blott vilja lÀra kÀnna vÄra yngre skriftstÀllare utan ock höra nÄgot om det arbete, som hos oss utföres pÄ det högsta och allvarligaste af alla litterÀra omrÄden.
Genom hela Söderbloms författareskap gÄr ett drag af liflighet, hurtighet och va-
kenhet. Hans stil Àr dÀrför ofta pikant och alltid lÀtt. Man skulle kanske kunna anmÀrka, att den stundom pÄminner om alltför febril verksamhetslust och att man saknar detta egendomliga lugn, som hvilar öfver dens framstÀllningssÀtt, som mediterar mycket.
VÄr författare har i nÄgra af vÄra tidningar kÀnnetecknats som en modern teolog, och dÀri ligger en viss sanning. Söderblom Àr modern i den meningen, att han har ett aldrig slappnande intresse för dagslitteraturen och för frÄgor, som stÄ pÄ dagordningen inom de olika kretsarna. Han lÀser mycket och ser mycket och talar med mÄnga, och intrycken dÀraf Äterspegla sig i det han skrifver. Menar man Äter med »modern teolog» en som arbetar för ett
