Sida 286
254
FRIDA Ă SLUND.
och han knÀföll för att fÄnga vallmons varma blomsterglöd; prydde sÄ med fager vinning sömnens gud sin bleka tinning: sÀllsamt vindens visa ljöd, vallmons trollska blommor nego, och narkotiskt dofter stego frÄn hans krans papaverröd.
tvÄ röster.
Vinden har domnat i susande björkar, skyarnes dimslöja himlen förmörkar, ocli i de skÀlfvande
skogarnas snÄr midnattens drömmande gudamakt gÄr.
KOREN.
Ack, lÄt dina sorger fara! Drömmens land det underbara lÄtes upp, och se, en skara dimgestalter i den klara mÄnens skimmer svÀrma kring. SÀnkt i dvalans ljufva villa, skall du inga tÄrar spilla och ditt hjÀrta jubla stilla öfver drömmars underting.
PĂ JĂGARSTRĂ T.
humoresk frÄn lappland
af FRIDA Ă SLUND.
GUBBEN Anta i GibbmoukkfjĂ€l-let lĂ„g i sin kĂ„ta och sof. Det var nu inte sĂ„ mĂ€rkvĂ€rdigt, ty det gjorde han nog för det mesta, nĂ€r han kom Ă„t. Det mĂ€rkvĂ€rdiga var, att han drömde. Ty det brukade han just inte besvĂ€ra sig med. Men det allra mĂ€rkvĂ€rdigaste var, att han drömde sig vara pĂ„ jakt efter björn och â att han fick den!
Harmligt var dock, att hans vÀrsta ovÀn, Nila i Nahlovaari, var med. De tvÄ pÄ jakt efter björn! De tvÄ komma sams om skottpengarna! Dc tvÄ!
Anta lÄg med af förvÄning öppen mun och sÄg upp genom rökfÄnget, sedan han vaknat. DÀr blinkade och glindrade gula stjÀrnor.
Dc tvÄ !
Det mĂ„ste han ligga och fundera pĂ„ en god stund, innan han kom sig för att somna igen. â â â
Den drömmen följde med honom hela dagen dĂ€rpĂ„, dĂ€r han gick bland renarna eller satt i kĂ„tan och rökte. Han kom sig rakt inte för att sofva pĂ„ hela dagen, blott för den drömmens skull. Nog hade den nĂ„gon betydelse alltid. Han, Anta, skulle nog skjuta en björn och fĂ„ mycket, mycket i skottpengar. Och se'n sĂ€lja huden och fĂ„ pengar för den â â â
Tanken svindlade. Han kunde inte rĂ€kna ut, hur mycket det skulle bli, men det gick in i hĂ€rliga mĂ€ngder, â det kĂ€nde han!
Men, att Nila var med! Hade det varit nÄgon annan, skulle Anta genast ha rÀnt af till honom, och de skulle tillsammans farit ut för att söka björn. Men nu!
Hur han gick och grundade, sÄ spÀnde han skidorna pÄ och gled mot kvÀll-ningen till Partas kÄta.
