Sida 363
EN MADONNA.
AF ANDREA BUTENSCHON.
Med en bild af Tyra Kleen.
UTFOR den branta hĂ„lvĂ€gen, som stupade mot hafvet, rusade en yngling, en vaktare af fĂ„r och getter. Hans ögon lyste vildt, och fradga stod honom om munnen. »La madonna â madonna!» ropade han.
Ofvan vÀgen pÄ stenarna satt en ung kvinna och lÀste. Han rusade förbi henne, och hans »madonna, madonna», Ätergafs af klipporna omkring och dog bort mot hafvet. Hon sÄg efter honom och undrade, hur det var fatt. PÄ bergets krön, dÀr vÀgen tog inÄt landet, fanns ett kapell Ät la madonna consola-trice: en klippgrotta med gröna, fuktiga vÀggar lÀngst inne och med smÄ blÄa blommor, som vÀxte likt mosaik kring den naturliga portalen, hvar dÀr Ànnu fanns luft och sol. DÄ de började blomma ut, och vinden kom den vÀgen, regnade de ned sina himmelsfÀr-gade blad pÄ de intrÀdande, som samlade
