Ord och Bild: 1900

SVENSKA PATIENCEKORT, NYARE OCH ÄLDRE, FRÄN NORRKÖPINGS LITOGR. ANSTALT. ('/4 Storlek.)

OM SPELKORT.

AF B. HJ. BIÖRKLUND.

Med 23 bilder.

KORTLEKEN hade knappast hunnit göra sitt intåg i västerlandet som en nyhet från fjärran öster, sannolikt med hemvändande korsfarare, innan den med ens befann sig i hvar mans hand. Från hvilken del af Orienten den kom och i hvilket europeiskt land den först uppträdde, därom tvista forskare, men dess otroligt snabba spridning öfver hela Europa lägges i öppen dag af det faktum, att sedan »de förut okända spelkorten» 1379 införts till Viterbo från »Saracenernas land» — den tidigaste säkra uppgift man har om deras ankomst — dröjde det ej längre än till 1388, förr än förbud mot kortspel utfärdades i Nürnberg, nio är därefter i Ulm, och vid samma tid måste man i Paris lagstifta mot det lägre folkets spelpassion, som kom det att förnöta arbetstiden med »de brokiga bladen» i händerna. Sju år senare ryckte synoden i Långres korten från präster och munkar, 1419 förbjöds kortspel i Italien och 1436 i Spanien. Efter anförandet af dessa bevis för den hastiga utbredning det nya spelet tog vid sidan af de äldre med brickor, tärningar och schackpjäser, återstår endast att omnämna de till inhemsk

kortfabrikations skyddande utfärdade importförbuden 1441 i Venedig och 1463 i England, för att tillräckligt beteckna utgången af striden mot »djäfvulens bilderbok», hvilken emellertid af sina försvarare redan hunnit förskaffa sig smeknamn sådana som »de fyra konungarnas historia», »soldatens bönbok» och ännu mänga flera, ty kärt barn har många namn. Anledningen till den sista benämningen är den

inom skilda länder lokaliserade berättelsen om soldaten, som ertap-pats sysselsatt med det förbjudna spelet och lyckades rädda sig undan straff genom sitt fyndiga försvar af kortleken såsom ett medel att städse i

SPANSKT KORT FRÄN I49O-TALET MED GRANATÄPPLET SÅSOM SVITMÄRKE. (I3X7 Ctm.)