Ord och Bild: 1900

-224

LUDVIG LOOSTRÖM.

de då sina blickar upp mot väggen, där den stora mahognychiffonniern, gjord af kungl, hofschatullmakaren Johan Berglund vid Norrlandsgatan i Stockholm, hade sin plats, mötte dem Karl Johans välbekanta drag i kopparstick med den stora trekantiga hatten, den långa syrtu-ten med den präktiga sabeln och de bastanta stöflarna, och då hände det att

mormor ]-rom att tänka på de oroliga tiderna, då hon var ung, under tredje Gustaf och den stollige fjärde, och huru lugnt hon nu hade det vid aftonbrasan; och då sade hon till sin gubbe: Han, kungen därborta pä väggen, är ändå en karl, som bragt ordning och reda och fred i landet, och därför skall han

ha tack!

--------

STIGMAN.

AF HUGO GYLLANDER.

Hans gång var härlig att höra, hans växt att se uppå. Hans tröja röd, med silfverbrokad, hans byxor himmelsblå.

Han lefde som fågeln i skogen, tills han drefs ur boet ut af femton män med bardisan och af tio män med spjut.

Men lustig lek i det sista hans lofliga valspråk var, och tvenne män af de tjugufem i skogen blefvo kvar.

Xär tåget, med vakt och fånge, genom dånande stadsport drog, då hoppade barnen högt af fröjd, och borgerskapet log.

Men kvinnorna tisslade sakta: »På jord finns ej rättvisa alls! Han är rak som en björk, han är frisk

som ett bär — och likväl det gäller hans hals!»

Och priorn i Gertruds kloster

beredde den fångne väl:

»Du höll dig länge och tappert, min son.

Men tänker du nu på din själ'?»

Då svarade ynglingen stilla, med vördnad i min och röst: ».lag förlåter de borgare, som jag slog. Och jag ber till Jungfrun om tröst.»--

Han trädde inför rätta

en kvittrande sommardag,

och domaren strök sig om skägget mildt:

»Du hänge efter lag.

Men i Sankt Johannis tider vår stad är alltid god. Du hänga skall i silkesrep för din skönhet och ditt mod.»

Han gick sin sista vandring som en riddare så rak, när solen ljum flöt ner som mjölk på spetsiga tegeltak.

Hans lif stod fram i solsken: Det var fritt och starkt och huldt! — Han lade repet om nacken tryggt som en, som betalar fullt.

Och höfvitsmannen för vakten han svor vid Sankte Per: Jag hängt visst stadens halfva råd i stället för den där!»

Och priorn i Gertruds kloster han talade god och vis: Bedraga ej hjärtat och min logik, lian vaknar i Paradis.»