Sida 134
ii 114
MAGNUS JOSEPHSON.
NĂ€r man gĂ„r omkring bland Rumps taflor, tĂ€nker man i hvarje ögonblick pĂ„ Christian Winther. Ur hans dikter kunde man hĂ€mta motton till de flesta af Rumps bilder : de belysa och supplera hvarandra pĂ„ det behagligaste sĂ€tt. Rump mĂ„lade skenbart med samma nöje alla Ă„rstider och alla slags motiv, men ocksĂ„ endast skenbart: sĂ€kert kĂ€nde han sig bĂ€st till mods om vĂ„ren ââ »naar Skoven staar Brud». S.o-len Ă€lskade han, men ocksĂ„ mĂ„nen, den ljufva, ljusa sommarnattens mĂ„ne, har han mĂ„nga gĂ„nger förhĂ€rligat.
Trots allt det sköna och behagfulla kan man stundom icke vÀrja sig för en förnimmelse af nÄgot kÀlkborgerligt trÄngt och smÄtt i Rumps konst;' mycket fantasi hade han icke fÄtt pÄ sin lott, och den Àkta romantikerns förmÄga att lyfta det hvardagliga upp i en högre, poetisk region, att öppna de vida utsikterna Ät fjÀrran horisonter, mera fjÀrran Àn ögat nÄr, den Àgde han icke. Hans sÀtt att se Àr inspi-reradt af den mest oförstÀllda pietet, och han lÀgger ofta hela sin sjÀl i Ätergifvan-det af den natur han Àlskar och som han kÀnner och förstÄr sÄ vÀl, men hans syn Àr onekligen ofta en smula flack.
Detta gÀller i synnerhet 0111 taflorna frÄn hans senare Är.
Bland dem frÄn hans yngre dagar finnas mÄnga hÀnförande saker, fina, skÀra och af förtrollande enkelhet, i synnerhet bland studierna, hvilka friskast gifva hans ursprungliga syn och afsikt. Som de flesta mÄlare af den generationen öfverbro-derade och uppfiffade han i sina »taflor» de ursprungliga iakttagelserna, ofta i sÄdan grad, att all omedelbar naturlighet förkvÀf-des. Somliga af hans smÄ à -la-prima-studier verka med ett fullkomligt modernt humör i uppfattning och anslag.
Rump började sin konstnÀrsbana som figurmÄlare. Först Är 1848, vid 32 Ärs Älder, slog han om med ett utmÀrkt hedlandskap och invigde sig helt Ät landskapsmÄlningen. FrÄn hans första tid finner man pÄ utstÀllningen en del naiva och mycket lÀckra smÄ portrÀtt och studiehuf-vuden. Redan i somliga af dessa framlyser hans medfödda koloristiska begÄfning. Hufvudintresset knyter sig naturligtvis dock till landskapstaflorna; och de reproduktioner efter »à rstiderna», som ledsaga denna uppsats, gifva lÀsaren tillfÀlle att genom eget ÄskÄdande fÄ en lifligare förestÀllning om arten af Rumps konst Àn han skulle kunnat vinna allenast genom den allmÀnna redogörelse för densamma, som jag hÀr ofvan försökt lÀmna.
FRĂ N OPERAN OCH KONSERTSALARNE.
AF MAGNUS JOSEPHSON.
Med 3 bilder.
STOCKHOLM har under hösten haft en liflig musiksÀsong. Fyra konserter ha föranstaltats af Grieg, den ende af de nu sÄ moderne gÀstspels-dirigenterna som hittat till Stockholm; ungefÀr lika mÄnga ha gifvits af resande virtuoser, klöfverbladet Marteau-Borwick-Bauer, de sedvanliga stora inhemska konserterna ha naturligen icke hÀller uteblifvit, allt under det att ett helt litet florilegium af andra, mindre bemÀrkta konsertgifvare och gifvarinnor sökt att draga
uppmÀrksamheten till sig och naturligen Àfven operan utöfvat sin vanliga verksamhet, kanske dock nÄgot mindre liflig i Är. Det ingÄr ej i planen för denna korta öfversikt att söka redogöra för allt detta i detalj, jag vill blott omnÀmna ett och annat, som i alldeles sÀrskild grad varit Àgnadt att intressera.
Dit rÀknar jag operans bÀgge repriser. Jag har i dessa spalter förut haft tillfÀlle att framhÄlla Berwalds betydelse för svensk
