Ord och Bild: 1900

NÄR FORSMARKS BRUK BRÄNDES AF RYSSARNA 1719.

Efter en gammal »famille-genealogi» af CARL HELLSTRÖM.

Med 2 bilder.

1 tideböckerna — de må vara skrifna ex professo eller utgöras af journalers gulnade blad — där växla ljus och skuggor liksom i verkligheten, endast mer sammanträngdt och med skarpare motsättningar. De äro speglar med plan eller buktig yta, allt efter skribentens kynne och uppfattning. Bilden kan vara skef, men äro än dess proportioner förvridna, få vi dock merendels klar för oss gestaltens form.

Mörker, tungt mörker möter oss från sjuttonhundratalets andra decennium; det ter sig mer intensivt för oss än för den tidens barn, ty vi äro fjärrskådare in i det förflutna och se samtidigt det vid

horisonten dröjande skenet af den nedgångna solen —- blodrödt, hopplöst, försvinnande.

Sedan i december 1718 visste, folket att kung Karl hade fallit. Hans saga, som fått sitt ljus^ skimmer af det glada ungdomsmodet vid Seelands kust, framför Narven och under lejonlekens blixtrande kroksablar — den hade nått sitt bråda slut i ensamhet utan gloire, i mörker undan historiens öga.

Konungens hand hade dock likt en sista hälsning legat på värjfästet till löfte om seger ■— och hvem hade väl i folkets goda minne segrat så som han!

Hittills hade man, trots allt, hoppats