Ord och Bild: 1900

VIKTOR RYDBERGS VARIA.

357

Einar Christiansen författat efter en af kompositören själf framställd idé, erbjuder föga dramatiskt intresse; betecknande nog är den öfvervägande lyrisk. Och musiken lider — frånsedt de ofvan påpekade brister, som sammanhänga med kompositörens hela konstnärliga fysionomi — af en för stor enformighet. Det finns i denna opera, liksom i Schumanns »Genoveva» t. ex., så mycket god musik, att det småningom blir för mycket af det goda.

Om Lange-Müller hade varit en mera »drifven» musiker än han är, om han hade ägt t. ex. en Ennas eller Toffts musikaliska handlag och väderkorn, skulle han säkert ha instrumenterat »Vikingeblod» mindre massivt och mera omväxlande. Sådant som hans partitur nu är, kan han icke undgå att småningom trötta åhörarnes öron genom klangens monotoni och de sjungandes röster genom dess permamenta fyllighet och styrka.

Att han då också skulle riktat sin uppmärksamhet på att undvika några af de förbluffande tydliga, naturligtvis alldeles omedvetna reminiscenser, som synas vara oskiljaktiga från hans produktion, än i detta sammanhang af underordnad betydelse.

Där det finns så mycket vackert att beundra, så mycken själfständig, fullkomligt personlig konst att glädja sig öfver, finns det intet skäl att uppehålla sig vid en högst naturlig och nära till hands liggande påverkan af musikdramats stora mästare. Snarare har man anledning att beklaga, att »Vikingeblod», på hvars utstyrsel kungliga teatern hade nedlagt så mycket, i vokalt hänseende icke kom till sin fulla rätt med den talangfulla och röstbegåfvade men med intonationssvårigheter kämpande fru Emilie Ulrich, f. Boserup och den sympatiske herr Cornelius Petersen, för hvars veka och smekande tenorbaryton partiet låg för högt.

VIKTOR RYDBERGS VARIA.

AF HELLEN LINDGREN.

VIKTOR RYDBERGS uppsatser af resonerande art samlade han själf som bekant under rubriken Varia. Variatiteln uttrycker mångfald, ett litet af hvarje, men att det också finnes en mycket intressant »enhet i mångfalden» skall mycket snart visa sig för hvar och en, som tager kännedom om denna bok, hvilken lämnar så många bidrag till Rydbergs hvardagskarakteristik såsom iakttagare af världen och som därför har ett särskildt värde för dem, som älska personligheten bakom den mera officiele mannen. Den första delen, som nu utkommit i ny upplaga, var, som nyss nämndes, föranstaltad af författaren själf. En senare del af uppsatser från tidigare perioder af hans verksamhet som publicist var af honom själf tillämnad som fortsättning, hvilken föresats emellertid omintetgjordes af döden, och det är denna senare del som nu också föreligger genom den pietetsfulle utgifvaren professor Warburgs försorg. Hans

samlarnit har från förgängelsen räddat, utom Rydbergs tal, äfven uppsatser och anföranden i teologiska, naturvetenskapliga, historiska, dagshistoriska, sociala och litterära ämnen. Vi göra bekantskap med Handelstidningens djuptänkte medarbetare, med den allmänt intresserade författaren af tidskriftsuppsatser, med brefskrifvaren, som besvarar frågor, hvilka t. ex. ett spiritistiskt sällskap riktar till honom, med den enskilde brefskrifvaren, som lämnar råd till en ung skriftställare. Vi få en mycket stark lifs-fläkt af det personliga lif, som Viktor Rydberg förde som litterärt andligt öfverhufvud för den litterära republik, som icke hyllade materialistiska eller idealfientliga grundsatser.

Denna efterskörd är med andra ord oskattbar för beundrarna af Viktor Rydbergs tankelif. Det är icke att begära, att denna uppsats skall i detalj eller ens öf-versiktsvis kunna antyda de frågor, hvilka