Sida 205
VĂ R FOLKSĂ NG.
Af KNUT STJERNA.
DET vill inte lyckas. Vi ha pröf-I vat och kritiserat. Vi ha jÀmfört de olika förslagen med hvarandra, vi ha mÀstrat dem som skol-krior och pröfvat vÄr kvickhet pÄ dem. Men texten till en folksÄng ha vi ej fÄtt.
La patrie est en danger. Aux armes, citoyens! RÀdden Frankrike, rÀdden revolutionens verk! Jublande, vredgad, samlande stiger sÄngen. Den bemÀktigar sig armén, man för man, trupp för trupp.
Allons enfants de la patrie!
De österrikiska soldaterna skola kvÀfva Ungarns unga frihet, och oroliga folkmassor draga genom gatorna i Budapest. Men en ung man har höjt sig öfver massan. Den lyssnar och stÀmmer hÀnförd in i refrÀngen:
Ja, vid fÀdrens Gud, som hör oss, SvÀrja vi,
SvĂ€rja, att hĂ€refter aldrig slafvar bli. â
Det Àr stilla och lugnt i Finland, dÄ den förste Nikolaus' hÀrskarord ljuder. Inga folkmassor, intet vÀsen. Det förtryckta Finland kan ej protestera högljudt. Men finnarna böja sig icke. De svara med sin vackra hymn till det fattiga, kÀra landet:
VÄrt land, vÄrt land, vÄrt fosterland.
Ord och bild, ç:de Ärg.
PÄ skandinavismens tid, dÄ vÄr sjÀlfstÀndighet var hotad frÄn öster och söder, föddes den nordiska folksÄngen. Och Ànnu i dag fÄr man i den lilla undertryckta skandinaviska utposten mot söder ofta höra den:
Du gamla, du friska, du fjĂ€llhöga nord. â Faran mĂ„ redan hafva tagit gestalten af verkligt förtryck sĂ„som i Polen och Finland, den mĂ„ endast vara inbillad som i Norge eller öfverhĂ€ngande som nu i Transvaal eller som i Grekland för hundra Ă„r sedan, det Ă€r faran som gifvit vĂ€rlden dess flesta och dess vackraste nationalsĂ„nger. DĂ„ fara Ă€r Ă„ fĂ€rde, skĂ€rpes blicken för vĂ€rdet af det som Ă€r nĂ€ra att förloras, kĂ€nslan vĂ€rmes, viljekraften föryngras. Men gĂ€ller faran ett folk, dĂ„ knytes hand vid hand, leden fyllas och styrkan vĂ€xer. DĂ„ finnes den stĂ€mning, som föder allas gemensamma tankar pĂ„ den enskildes lĂ€ppar. Skalden hoppas och kĂ€nner omedelbart och kongenialt med folket. DĂ„ blir sĂ„ngen folklig. Orden fĂ„ den rĂ€tta klangen, som ej kan imiteras, ropet blir Ă€kta.
Men midt under fredens ljusa sommardag, medan Äskan Ànnu rullar lÄngt aflÀgset, saknas grundförutsÀttningen för en nationalsÄngs tillkomst. Det historiska ögonblicket, som födt den, saknas,
12
