Ord och Bild: 1900

TRE DIKTER.

Af JOHN ALFVÉN.

DRYCKESVIS A.

kör.

Endast muntra, glada mineri Må vi glömma sorg och möda, när vi dricka dessa röda, dessa klara, ädla viner!

ex vän.

Misantropen satt och grät. Jordens ondska och elände svåra hett i själen brände, djupa suckar ock han sände öfver alltings intighet. Men när vinet kom i strupen, drogs han upp ur smärtedjupen in i himlars salighet.

kör.

Endast muntra, glada miner! Må vi glömma sorg och möda, när vi dricka dessa röda, dessa klara, ädla viner!

en annan.

Den som räknar, hård och snål, sina lumpna skillingstycken, ack, hans fröjd är icke mycken. Glädjen bor i denna drycken, bor uti vår fyllda skål. Dagen lång vi träget sträfva, men om kväll'n vi vilja lefva lustigt om vår heta bål.

kör.

Endast muntra, glada miner! Må vi glömma sorg och möda, när vi dricka dessa röda, dessa klara, ädla viner!

jag själf.

Dionysos' offerpräst

vill jag vara framför andra,

och min tjänst må ingen klandra!

Bägarn skall kring laget vandra

flitigt vid vår glada fest.

När jag sitter trygg bland vänner,

salig fröjd milt hjärta känner,

smakar vinet allra bäst.

kör.

Höstlig storm därute hviner, ros och lilja äro döda, men så länge viner flöda, sällhet ur vårt anlet' skiner.

Endast muntra, glada miner! Må vi glömma sorg och möda, när vi dricka dessa röda, dessa klara, ädla viner!

KLAGOSÅNG.

kormästaren.

Si, mänskan är som trädens blad. När våren kommer med sin ljufva fägring då leker lifvet som en solig hägring en dröm i ljusets helga bad.