Ord och Bild: 1900

UR BOKMARKNADEN.

Svend Leopold: Prinsesse Charlotte. Roman om Frederik den Syvendes Moder. Köbenhavn. Det Schubotheske Forlag.

---: Hyggelige Tider. Köbenhavn. Det Schubotheske Forlag.

Svend Leopold skrifver med fin språklig smak och lätt lynne, isprängdt med en smula öfverlägsen och manlig humor. Det tarfvas blott att han blir känd för att han skall bli omtyckt, isynnerhet i de kretsar, som fordra konstnärlighet äfven af den läsning, som hufvudsakligen är afsedd till förströelse.

Hr Leopold är född i den lilla staden Hjörring i Vendsyssel, icke långt från J. P. Jacobsens stilla Thisted, och till en af Jacobsens många lärjungar torde han allt få räknas, äfven om det gemensamma släktdraget är ganska maskeradt. Den glada roman, som Jacobsen drömde och aldrig fick skrifven, den har, kan man säga, hr Leopold gjort, med mästarens ömma sinne för färgmättadt språk och tydliga beskrifningar, men i en ton af munter kraft, som aldrig träffas i dennes färdiga verk.

Romanen om Prinsesse Charlotte, förstlingsverket, skrefs under författarens tjugonde till hans tjugoandra år och utgafs 1897. Den gjorde lycka i Danmark och öfversattes inom kort till tyskan. Det som i denna bok förtjänar uppmärksamhet och väcker förhoppningar är icke så mycket dess sprittande, behagfulla liflighet och här och där framklingande okonstlade lyrik. Detta hör till hos en ung skriftställare, sorti förälskat sig i en så behaglig kvinna som prinsessan Charlotte. Det är snarare replikernas obesvärade säkerhet, den frihet, hvarmed personerna äro sedda, och det rätt betydliga vetande, hvarpå verket hvilar, som gör att man här vågar spå, att en diktare vaknat. Hr Leopold har något af de unge fransmännens kulturprivilegium att kunna från första början forma en sida på ett otadligt sätt -—■ i årens lopp hinner nog sedan innehållet att ökas i tyngd och fasthet. Särskildt i slutet af boken skulle man dock vilja haft något af den hopträngda grymhet i skildringen af en kvin-

nas sjunkande, som framför andra Goncourt kan lära den, som af naturlig godmodighet har svårt att hitta på det själf. För öfrigt är prinsessan oförgätlig, vacker, obändig och äggande. Hennes kärleksförhållande till sin musiklärare, fransmannen Dupuy, är ganska läckert skildradt. Den svåra aftonstund, då det kommer till klarhet mellan det furstliga och det ofrälse hjärtat, är lyckligt öfvervunnen af författaren. Och den besvärliga titelförändringen från Ers kunglig höghet till: Du, Charlotte ! verkar, uppriktigt sagdt, i hög grad uppiggande på fantasien.

Svend Leopolds andra bok, »Hyggelige Tider», består af en rad miniatyrer från fyrtitalets Köpenhamn, målade med spetsig pensel i ljus akvarell. Fyrtitalet, vådevillens tid, var oskuldsfull, och denna bok besitter samma dygd. Den kan alltså läsas af hvem som helst. Särskildt bland unga damer, som för sport och andra förströelser icke försumma den njutning man kan skaffa sig genom läsning, kan den räkna på att uppskattas. Allt detta är sagdt lika mycket för att angifva bokens art som för att framhålla, att den uppfyller de kraf, som kunna ställas på arten. Det är nämligen fåvitskt att mena, att blott herrläsning kan vara god litteratur, och att till konstens nödvändiga förtjänster äfven måste höra farlighet. I det stackars Köpenhamn har det gått så långt, att böckers värde nästan uteslutande bedömes efter deras moraliska halt, enligt följande regel: ju lägre moral, dess högre konst. I vårt sköna fosterland däremot är det etiska och det litterära domareämbetet skilda sysslor, på få undantag när, och det som isynnerhet gör, att vi kunna vara belåtna med oss själfva, är den orädda bevågenhet, med hvilken vi betrakta böcker af anständig ton.

Den märkvärdiga samhällsro, som låg utbredd öfver Kristian VIII :s Köpenhamn, är väl återgifven i »Hyggelige Tider». Men man märker, att idyllen lefver. Ytan brytes af ledsnad och lidelse, som ibland skymtar fram under säregna former, som i »Ge-neralinde Scherning», »To Brödre» och »De döde Konger», samlingens bästa bitar.

A. R—e.