Sida 472

UR BOKMARKNADEN.

Svend Leopold: Prinsesse Charlotte. Roman om Frederik den Syvendes Moder. Köbenhavn. Det Schubotheske Forlag.

---: Hyggelige Tider. Köbenhavn. Det Schubotheske Forlag.

Svend Leopold skrifver med fin sprÄklig smak och lÀtt lynne, isprÀngdt med en smula öfverlÀgsen och manlig humor. Det tarfvas blott att han blir kÀnd för att han skall bli omtyckt, isynnerhet i de kretsar, som fordra konstnÀrlighet Àfven af den lÀsning, som hufvudsakligen Àr afsedd till förströelse.

Hr Leopold Àr född i den lilla staden Hjörring i Vendsyssel, icke lÄngt frÄn J. P. Jacobsens stilla Thisted, och till en af Jacobsens mÄnga lÀrjungar torde han allt fÄ rÀknas, Àfven om det gemensamma slÀktdraget Àr ganska maskeradt. Den glada roman, som Jacobsen drömde och aldrig fick skrifven, den har, kan man sÀga, hr Leopold gjort, med mÀstarens ömma sinne för fÀrgmÀttadt sprÄk och tydliga beskrifningar, men i en ton af munter kraft, som aldrig trÀffas i dennes fÀrdiga verk.

Romanen om Prinsesse Charlotte, förstlingsverket, skrefs under författarens tjugonde till hans tjugoandra Ă„r och utgafs 1897. Den gjorde lycka i Danmark och öfversattes inom kort till tyskan. Det som i denna bok förtjĂ€nar uppmĂ€rksamhet och vĂ€cker förhoppningar Ă€r icke sĂ„ mycket dess sprittande, behagfulla liflighet och hĂ€r och dĂ€r framklingande okonstlade lyrik. Detta hör till hos en ung skriftstĂ€llare, sorti förĂ€lskat sig i en sĂ„ behaglig kvinna som prinsessan Charlotte. Det Ă€r snarare replikernas obesvĂ€rade sĂ€kerhet, den frihet, hvarmed personerna Ă€ro sedda, och det rĂ€tt betydliga vetande, hvarpĂ„ verket hvilar, som gör att man hĂ€r vĂ„gar spĂ„, att en diktare vaknat. Hr Leopold har nĂ„got af de unge fransmĂ€nnens kulturprivilegium att kunna frĂ„n första början forma en sida pĂ„ ett otadligt sĂ€tt -—■ i Ă„rens lopp hinner nog sedan innehĂ„llet att ökas i tyngd och fasthet. SĂ€rskildt i slutet af boken skulle man dock vilja haft nĂ„got af den hoptrĂ€ngda grymhet i skildringen af en kvin-

nas sjunkande, som framför andra Goncourt kan lÀra den, som af naturlig godmodighet har svÄrt att hitta pÄ det sjÀlf. För öfrigt Àr prinsessan oförgÀtlig, vacker, obÀndig och Àggande. Hennes kÀrleksförhÄllande till sin musiklÀrare, fransmannen Dupuy, Àr ganska lÀckert skildradt. Den svÄra aftonstund, dÄ det kommer till klarhet mellan det furstliga och det ofrÀlse hjÀrtat, Àr lyckligt öfvervunnen af författaren. Och den besvÀrliga titelförÀndringen frÄn Ers kunglig höghet till: Du, Charlotte ! verkar, uppriktigt sagdt, i hög grad uppiggande pÄ fantasien.

Svend Leopolds andra bok, »Hyggelige Tider», bestÄr af en rad miniatyrer frÄn fyrtitalets Köpenhamn, mÄlade med spetsig pensel i ljus akvarell. Fyrtitalet, vÄdevillens tid, var oskuldsfull, och denna bok besitter samma dygd. Den kan alltsÄ lÀsas af hvem som helst. SÀrskildt bland unga damer, som för sport och andra förströelser icke försumma den njutning man kan skaffa sig genom lÀsning, kan den rÀkna pÄ att uppskattas. Allt detta Àr sagdt lika mycket för att angifva bokens art som för att framhÄlla, att den uppfyller de kraf, som kunna stÀllas pÄ arten. Det Àr nÀmligen fÄvitskt att mena, att blott herrlÀsning kan vara god litteratur, och att till konstens nödvÀndiga förtjÀnster Àfven mÄste höra farlighet. I det stackars Köpenhamn har det gÄtt sÄ lÄngt, att böckers vÀrde nÀstan uteslutande bedömes efter deras moraliska halt, enligt följande regel: ju lÀgre moral, dess högre konst. I vÄrt sköna fosterland dÀremot Àr det etiska och det litterÀra domareÀmbetet skilda sysslor, pÄ fÄ undantag nÀr, och det som isynnerhet gör, att vi kunna vara belÄtna med oss sjÀlfva, Àr den orÀdda bevÄgenhet, med hvilken vi betrakta böcker af anstÀndig ton.

Den mÀrkvÀrdiga samhÀllsro, som lÄg utbredd öfver Kristian VIII :s Köpenhamn, Àr vÀl Ätergifven i »Hyggelige Tider». Men man mÀrker, att idyllen lefver. Ytan brytes af ledsnad och lidelse, som ibland skymtar fram under sÀregna former, som i »Ge-neralinde Scherning», »To Brödre» och »De döde Konger», samlingens bÀsta bitar.

A. R—e.

Skannad sida 472