Ord och Bild: 1900

296

L. M. BÅÅTH.

ska världsläget utan att placera Sverige på dess riktiga plats och bedöma dess skada eller fördel af världshändelserna. Det är icke blott en träffsäkerhet i detaljerna, som förvånar hos en samtida, det är de vida vyernas skärpa, som målar i breda drag.

Vi hafva framdragit några konturer af Kristinas personlighet, sådan hon framträder för oss vid ett omedelbart studium särskildt af hennes enskilda bref till Azzolino. Kristina förde med honom en mycket stor brefväxling under sina resor åren 1656— 1658, samt den första till Sverige 1660 —1662, liksom den sista åren 1666—1668. I sitt testamente föreskref Kristina visserligen, att hennes kanslisekreterare skulle förstöra vissa kanslihandlingar, således officiela papper, och lämnade intet förordnande om de privata brefven, men härvid förlitade hon sig icke förgäfves på sin uni-versalarfvinges, kardinal Azzolinos, diskretion. Kardinalen började också, som det synes i kronologisk ordning, bränna opp alla privata papper, däribland i första rummet alla sina egna bref till Kristina. Men döden hindrade Azzolino att förstöra Kristinas bref äfven från 1666—1668. Sålunda kommo dessa bref att förvaras i den ännu lefvande Azzolinoska ättens familjearkiv i Italien, och det är genom en ödets skickelse som dessa bref, i trots af drottningens vilja, nu ligga i öppen dag för allas blickar.

Det är vår minister i Rom, friherre Bildt, som med stor möda ordnat dessa bref och under ofvan angifna titel utgifvit dem af trycket. Men hans uppgift har icke varit blott denna. Han har själfständigt nedskrifvit Kristinas lifshistoria och enskilda öden efter tronafsägelsen intill 1668. Frih. Bildt synes i mycket hög grad vara behärskad af Rankes grundåskådning af Kristinas personlighet. Det kan ej gärna blifva annorlunda, då Bildt försummar tillfället att medelst ett nytt material, som ej var tillgängligt för Ranke, närmare anställa en jämförande kritisk forskning, såsom vi ofvan sökt göra, och därigenom korrigera Kristinas egen karaktäristik. Vi anse denna försummelse som ett beklagligt fel i Bildts forskning. Bildts arbete är afsedt äfven för en större allmänhet och utmärker sig för en liflig historisk fantasi, ett subjektivt åskådningssätt, som framföres med säkerhet, och en behaglig, stundom elegant stil. Från vetenskaplig synpunkt är hans arkivforskning, såvidt jag här kan bedöma, liksom den historiska metoden, förträfflig och vittnar om vetenskaplig begåfning. Att uppfattningen ofta är något ytlig och att sammanhanget mellan Kristina såsom exdrottning och de politiska förhållandena i Europa måhända med afsikt behandlas mindre utförligt, än önskligt vore, vilja vi likväl erinra om. Men frih. Bildt är en skicklig forskare och en kännande historiker, och hans namn förtjänar därför att bindas vid ett verk, som alltid har sin gifna plats som källa för Kristinas och Sveriges historia.

FRU KERFSTEDTS SENASTE NOVELLSAMLING.

AF HELLEN LINDGREN.

Med i bild.

OM fru Kerfstedt kan det sägas, att hon aldrig efter konstens regler kostymerar modedockor, när hon framkallar en situation, vare sig en hemlifsbild eller en lifshistorias yttre konturer. Det inre innehållet genomskimrar alltid den yttre

kostymen. Om hon misslyckas i en detalj eller i något mera väsentligt, beror det därpå, att hon icke kan skildra halft. Går hon utom sin inre syns spännvidd eller skildrar hvad hon icke ser, när hon skrifver, ja då öfverdrifver hon, lika-