Sida 643
GASTON PARIS.
591
sĂ€kra pĂ„, att den tukt hon Ă„lĂ€gger eder ande skall- visa sin Ă„terverkan pĂ„ edra samveten och edra hjĂ€rtan! â â â â SĂ„dan Ă€r den lĂ€ra vetenskapen skĂ€nker alla dem, som tjĂ€na henne med rent hjĂ€rta och som förstĂ„ henne sĂ„ som hon mĂ„ste förstĂ„s.»
Som en röd trÄd gÄr denna uppfattning genom Gaston Paris' lif. Hans vÀnner och hans lÀrjungar har det varit förunnadt att pÄ nÀra hÄll se den omsatt i hela hans ÄskÄdningssÀtt. Och drifven af en sÄdan uppfattning var det han i Dreyfus-saken genast stÀllde sig pÄ den rÀtta sidan, sörjande öfver den villa, som blÀndade ögonen pÄ hans landsmÀn, och gifvande sina tankar ett kraftigt uttryck i det öppna brefvet till hans vÀn Albert Sorel, en af den nya patriotligans stiftare . . .
SÄsom ledare och lÀrare Àr Gaston Paris sÀkert en af de mest beundrade, hvilka nu
tala frÄn en kateder, och de, som tagit del i hans privata »conférences» pÄ söndagsmorgnarna i hans hem, skola aldrig glömma dessa högtidsstunder. En brokig skara har utgÄtt frÄn dessa intellektuela samkvÀm, dÀr vÀrden lagt fram outtömliga skatter af vetande och impulser; men trots afstÄnd och olika nationalitet kan hvar och en, som blott visat sig förstÄ hvad lÀraren velat, pÄrÀkna hans vÀlvilja och vÀnskap under hela sin kommande bana.
Sverige Àr ett bland de land, dÀr Gaston Paris' lÀrdomar burit den vackraste frukt i en rik vetenskaplig produktion pÄ romanistikens fÀlt. SÄvÀl de förtrÀffliga forskare, som nu innehafva de romanistiska katedrarna vid detta lands högskolor, som flera-yngre, hvilka redan förvÀrfvat ett aktadt namn, hafva, mest alldeles omedelbart, Ätnjutit Gaston Paris' undervisning och gÄtt i hans fotspÄr.
UR BOKMARKNADEN.
Viggo Stuckenberg: AsmadÊus. Roman. Köbenhavn. Det nordiske Forlag.
I denna bok gömmas tvÄ olika konstverk.
Det ena bestÄr i en realistisk skildring af en liten bondes pojklif pÄ landet, hans Är som mÄlarelÀrling och hans vandring med gesÀllbrefvet pÄ fickan till den stora staden. DÀr försöker han sig med litet af hvarje, snattar, kommer i fÀngelse, tigger, gÄr som landstrykare och hamnar till slut gladeligen pÄ fattighuset. Denna verkets yta Àr gjord af en erfaren iakttagare och öfvad ordmÄlare, af en konstnÀr, som med ihÄl-ande tÄlamod samlat tusen smÄdrag, som han med sÀkert sinne för helhetsverkan inramat till en lÄng rad egendomliga genrebilder.
Det andra konstverk, som hr Stuckenberg nedlagt i denna roman, framskymtande under den nyktra beskrifningen af kvÀsar-kvantingens bedrifter, Àr en symbolistisk predikan om naturstÀmningens behag och den visdom, som yttrar sig i lÀttjefull ringaktning för samhÀllets tvÄng och plikter. Af natur och uppfostran drifver AsmadÊus frÄn vaggan till fattighuset sjÀlthÀfdelsemoral pÄ ett bÄde skönt och i tillÀmpliga delar gan-
ska efterföljansvÀrdt sÀtt. AsmadÊus har hvarken lÀst Rousseau eller österns heliga böcker, hans ord Àro dÀrför icke förklÀdda citat utan enkelt ordagrann öfversÀttning af det han sett med sina klara ögon, och hans handlingar skapas icke af grubbel utan af de kÀnslor, som spruta upp i hans fria hjÀrta eller upproriskt vakna i hans hungriga mÄge. AsmadÊus Àr en vÀxt-mÀnniska, hans sjÀl öppnas och slutes som margueritens blommor för solens ljus, och efter Ärstidernas vÀxling mellan vinter och sommar svÀller hans vÀsen ut eller fÀller sin grönska, som om det varit en planta.
Dessa bĂ„da skikt i boken Ă€ro lagrade sĂ„ förtrĂ€ffligt, att den enfaldige lĂ€saren utan att misstĂ€nka de dolda djupen kan förströ sig med alla de roligheter författaren berĂ€ttar, medan Ă„ andra sidan den erfarne lĂ€saren pĂ„ en gĂ„ng kan uppfatta diktarens ord och lyssna till deras svagt klingande andemening och ironiska dubbelhet. I detta afseende har hr Stuckenberg kanske alldeles sjĂ€lfstĂ€ndigt pĂ„ ett beundransvĂ€rdt sĂ€tt tillĂ€mpat en af de djupaste anvisningar vi fĂ„tt mottaga af den saknade mĂ€staren StĂ©phane MallarmĂ©. A. Ilâe.
