Ord och Bild: 1900

GUTENBERGS UPPFINNING.

60 I

forskningen på alla vetenskapsområden spränger den i formel skematism stelnade medeltidstraditionens fjättrar. Utom med teologi, filologi och filosofi sysslar man nu*åter ifrigt med medicin, med naturvetenskaperna, med juridik, med historia och med grammatik. Jurister gripa till Corpus juris, astronomer till Ptolemaios, läkare till Hippokrates; men de bli icke stående vid dessa studier, de framtränga till de ännu längre tillbaka liggande källorna, till det samvetsgranna iakttagandet af naturen och lifvet själft. Individer och folk vakna pä så sätt småningom till intellektuel frihet; lif och vetenskap och därmed äfven konsten få nya värden och nya riktningar. På alla områden bryter den nya världs- och lifs-åskådningen mäktigt fram, tack vare Gutenbergs snillrika uppfinning, öfverallt ställer sig individen fritt och själfmedvetet skapande midt in i lifvet och nationerna kämpa i ädel täflan om segerpalmen på den intellektuela odlingens område. Jäm-

förelsevis senast börjar folkens politiskt-sociala mognad och befrielse. Macchiavelli och Morus voro de första som började bryta med feodalismens och hierarkismens medeltida statsbegrepp, men brytningen inleddes på allvar och fulländades först med tidningsväsendets grundläggande vid midten af sjuttonde seklet och med pressens mäktiga utveckling, trots all censur af ståt och påfve och polis, till dess nuvarande höjd. Den moderna tiden vet icke af någon institution af mera ingripande, till alla det privata och offentliga, det medborgerliga och politiska lifvets områden sig sträckande betydelse för civilisationen och den moderna andens kraf.

Sålunda står boktryckarkonsten som den i sina följder välsignelserikaste bragden framom alla medeltidens kulturför-värf. Om dess snillrike uppfinnare gälla de orden:

»Es kann die Spur von seinen Erdentagen. Nicht in Äonen untergehn!»

FR AN SOMMAREN.

AF FREDRIK VETTERLUND.

n ändlös niiddagsklarhets ro. j Vid hafvet hvila tvenne. Den stora lyckan fäst sitt bo hos honom och hos henne.

Hur kom sig, att han rönte då ett stygn, när hjärtat svällde i detta höga juliblå och denna klarhets välde?

Hon slösar skratt, hon slösar smek, intill hans sida sluten — en praktfull fjärils ras och lek i sommarglansminuten.

Hans själ, som mannens vemod fick, har känt, hur vågor vandra, och känt, att detta ögonblick skall fly, som alla andra.

-S G X-......3