Sida 568
520
b. hj. biörklund.
rar 1813â14 Ă„rs hĂ€ndelser, pĂ„trĂ€ffar man bl. a. storheter Wellington, BlĂŒcher och svenske kronprinsen Karl Johan.
Att begÀret efter kuriositeter ledt till förfÀrdigandet, enkom för samlares rÀkning, af kortlekar af messings- och silf-
verplÄt, bör mÄhÀnda fÄ pÄrÀkna ett omnÀmnande utan vidare kommentarier. Högre Àn dessa rariteter stÄ dock, i sÄvÀl konstvÀrde som samlarepris, de unika, för hand ritade och mÄlade kortlekar man nÄgon gÄng pÄtrÀffar i samlares Àgo.
HANDRITADE MINIATYRKORT FRĂN SLUTET AF 17OO-TALET, ENLIGT UPPGIFT AF ELIAS MARTIN. (6 x 3Y2 ctm.) Tillhöra fabrikör E. A. Lundberg, Stockholm.
STIG.
Af J. L. STOCKENSTRAND.
DET var ingen annan rĂ„d, han I mĂ„ste komma pĂ„ socknen, Stig Olausson, fast han egentligen hade hemortsrĂ€tt i Norskog, tyckte bönderna. Fadern, Olaus Turesson, var utsocknes ifrĂ„n â frĂ„n sjĂ€lfva Finnmarken, pĂ„stods det. Han hade som ung kommit till FryksĂ€nde pĂ„ skogshygge. En inbunden, tystlĂ„ten man, gaf han icke nĂ„gon besked om sig och sitt. Endast dĂ„ brĂ€nnvinet gjorde sin verkan blef han vild och stridslysten. Det var ett underligt tal han dĂ„ förde, som skrĂ€mde kvinnorna och kom mĂ€nnen att undvika honom. Mest rörde det sig om troll och
hÀxeri. Gamla sockenbor mindes, att de i sin barndom hört liknande sÀgner af sina mormödrar. Om trollen som förgjorde de onda och trollen som rÀddade de vilsegÄngna barnen.
DÄ Stig var tio Är gammal, förde fadern honom till prÀsten för att döpas, »efter det nu skulle sÄ vara». Modern, bÀrplockerskan Malena, hade dött kort förut. Hon var dotter till en kolare vid Herna bruk och tillhörde samma vild-fÄgelsslÀkte som Olaus. Hela sitt lif hade non tillbringat i skogen som bÀrplocker-ska. Redan vid midsommar sökte hon efter smultron pÄ de otillgÀngligaste bergs-
