Sida 692
/
636
JOHN KRUSE.
mar. Men sÄ som konstnÀren fattat sitt Àmne, har han genomfört det med sÀker, fin smak och mycken kÀnsla, »en vrai artiste», och den vackert mÄlade idylliska bilden med gestalternas och landskapets nordiska typ lÀr redan ha hunnit blifva mycket populÀr pÄ den plats, som den sÄ vÀl fyller.
Det Àr att hoppas, att det mÄl, som Föreningen för skolornas prydande satt sig före, mÄtte vinna allt vidare anklang i vÄrt land, sÄ att i dess olika delar lokalföreningar med samma syfte mÄtte bildas. Göteborg, den stad som Àger vÄrt lands första, af Carl Larssons hand, monumentalt dekorerade skola, har, som ofvan nÀmts, hÀrvid gifvit ett godt exempel.
kerubhufvud. akvarellstudie af carl larsson för »skolgossarnas korum Ä ladugÄrdsgÀrdet». Tillhör v. kontraktsprosten C. F. Pettersson i Sundborn.
OBSTFELDER.
AF GUNNAR HEIBERG.
ĂfversĂ€ttning frĂ„n norskan. Med I bild.
I.
OBSTFELDER stÄr i norsk konst tillsamman med Munch och Vigeland. De hafva en ö för sig sjÀlfva. Sorgsna, fulla af lif, men mest af lifvets sorg, stÄ de tre. Uppfyllda af huru underligt lifvet Àr, af det mystiska i att vara född, pÄ vakt, spÀndt lyssnande, om gÄtans lösning skulle utveckla sig ur naturen, liksom fÀrdiga till döden.
Det som Àr det vÀsentliga hos dem kunde de icke lÀra af andra. Ty det Àr icke den yttre naturen utan det Àr tingens inre som intresserar dem. Deras konst
och deras lif Àro ett. De Àro icke konstnÀr för sig och mÀnniska för sig. De kunna icke dela sig. Deras konst Àr blodsdroppar, som pressa sig fram ur deras lif. Hvad de gifva Àr alltid upplefvelse. De gifva sin sjÀl direkt, den yttre naturen endast indirekt.
Munch ser tvÀrt igenom tingen. Hans blick Àr grym, oafvÀndelig som en ung imperators.
Vigeland Àr uppfylld af medlidande med mÀnniskorna. Deras fröjder Àro icke hans, men deras sorger.
