Sida 170
Anton van Dyck och utställningen i Antwerpen af hans arbeten. Af Pauw Buschmann j:r. Öfvers. från förf:s manuskript. Med 9 bilder
PAU W BUSCHMANN J:R.
162
dröm. De rikliga inkomster, som hans arbete inbragte, tilläto honom att omgifva sig med all den lyx, som var så att säga nödvändig för honom, och den engelska högadeln erbjöd honom modeller, som tycktes skapade enkom för hans pensel. Och det icke minst viktiga var, att han här kunde nästan uteslutande ägna sitt lif åt porträttmålning, han kunde gifva fritt lopp åt sina böjelser och
vänster i hel profil och till höger i tre fjärdedels. Denna något bisarra anordning förklaras af den omständigheten, att taflan skulle tjäna till modell åt bildhuggaren Bernini. Van Dyck har gjort den till ett mästerverk. Detta hufvud, studeradt på så nära håll och framvisadt från alla synpunkter, uttrycker så intensivt tröttheten och lifsledan hos en kunglighet, som lutar till fall! Han har i
karl iis tre äldsta barn. / galleriet å Windsor.
sina fantasier, och det är naturligt, att han under dessa förhållanden nådde höjdpunkten af sin konstnärsstorhet.
Främst af alla var det konungen och hans familj som van Dyck aldrig tröttnade att porträttera. Och utställningen i Antwerpen visade ett särdeles kuriöst profstycke ur denna porträttserie. Det var Karl / i bröstbild, sedd f rån tre olika hall.
I midten ses konungen en face, till
anletsdragen återgifvit personens hela själ, och så väl genom detta djup i analysen som genom det öfverlägsna utförandet hör denna duk till det mest förtjänstfulla i hans produktion.
Men om van Dyck i detta porträtt har utvecklat all den talang han förfogade öfver, så har han sannerligen öfverträffat sig själf i porträttet af Karl I:s tre äldsta barn. Denna grace, denna utsökta elegans har vtterst sällan blifvit
o
Källa: Project Runeberg ·