Ord och Bild: 1900

KARL XIV JOHANS-UTSTÄLLNINGEN.

251 I

afbildade lilla alkoven, som helt och hållet var kopierad efter den på Rosers-bergs slott befintliga, äfven till dimensionerna. Med sin i pompejansk stil hållna dekorering, sin gula sidenklädsel på väggen och sin purpurröda sidensoffa med de guldgula stiliserade rosorna gör den ett förnämare och mera diskret intryck än empirestilens ornamentik i allmänhet. Också intager den ur stilsynpunkt en plats närmare den föregående

silfverkärl väntade att fyllas med kostbara rätter. Om formen på tidens porslinsserviser och glaskärl i öfrigt lämnar närstående bild talande vittnesbörd.

Så hade äfven denna tid sin skönhetsprägel. Mera monumental än förtrolig, verkar den visserligen något kylig och gör intrycket af att icke passa så väl i hvardagsmänniskans borgerliga hem som i de salar och gemak, där de segrande fältherrarna och deras gelikar rörde-

H VARDAGSRUM.

tidens stil, som mindre lade an på kraft än på elegans. I matsalen däremot med dess dukade bord, hvarpå guldbronsen och kristallerna med de skarpslipade facetterna täflade i prakt, se vi bättre, hvars andas barn den nya tiden var, och det festliga intrycket förhöjdes af den stora, ovanligt rika kristallkronan, gardinuppsättningarna med de karaktäristiska crepinerna och sniljorna samt af den stora mahognyskänken, hvarpå de skimrande lystrarna stodo och de dyrbaraste

sig. Att den likväl kunde omformas såv att den harmonierade äfven med det enklare familjelifvets mera tysta och fridfulla kretsar, därom gaf det s. k. hvardagsrummet på utställningen en öfvertygande-föreställning. I den långa, enkla soffan sutto om kvällarna de gamla vid den stora moderatöroljelampan och läste högt för hvarandra ur Lars Hjertas Aftonblad, hvaraf ett exemplar låg framme på bordet bredvid de stora silfverbågade glasögonen och patienceleken; och kastade