Ord och Bild: 1900

2 36

KARL WÅHLIN.

vet hvar åt sitt håll, men de två af dem, vid hvilka de största förhoppningarna för vitterheten knötos, skördades redan i sin Sturm- und Drang-period af döden.

Bland dem, som personligen kände filosofie kandidaten Axel Wallengren, var det blott en mening därom, att han genom sin litterära begåfning i en framtid skulle komma att göra sig allmänt bemärkt. I sina novellistiska arbeten visade han sig äga en god framställningskonst men hade ännu icke utbildat sin typ såsom författare. Däremot lade han verklig originalitet i dagen i de af drastiskt och befängdt skämtlynne flödande häften, som han utgaf under pseudonymen Falstaff". Från Berlin sände han »Ord och bild» uppsatserna »Tyska studentdueller» och »Intryck från Menzel-utställningen i Berlin» (i femte årgången). Här afled han, offer för en häftig sjukdom, den 4 december 1896.

Emil Kleen var en lyrisk erotiker med stor lätthet för en pompös och fulltonigt klingande form. Denna var dock ej fullt själfständigt behärskad, och särskildt var återljudet af Oscar Levertins dikter ofta märkbart. I allmänhet kände sig Kleen dragen till de feberstarka, sjuka och splittrade känslornas sångare, sådana som Swinburne, Baudelaire och Verlaine. Själf fick han under ett långsamt borttynande känna förgängligheten af lifvets fröjder. Både hans sjuklighet och det ansträngande publicistiska arbetet hämmade hans utveckling som skald. Hans lidanden slutade i Malmö den 10 december 1898. I fjärde och femte årgångarna af »Ord och bild» inflöto hans dikter »September» och »Morgon».

Bland de personer, som genom aktieteckning främjat »Ord och bilds» fort-

varo, hafva aflidit grosshandlaren Edv. Engeström, disponenten L. P. Kockum, landshöfdingen S. G. von Troils efterlämnade maka, grefvinnan S. von Troil född von Hermanson, alla i Malmö, samt f. d. statsministern, öfverstekammarjunkaren m. m. friherre J. G. N. S. Åkerhielm, bosatt i Stockholm.

De två förstnämnde vunno en framskjuten ställning bland affärsmännen i Skånes hufvudstad, och särskildt bidrog Engeström med sin energi och sitt rationela affärssinne i hög grad till den storartade utvecklingen af provinsens sockerindustri. Grefvinnan von Troils verksamhet tillhörde helt och hållet privatlifvet, men inom detta intog hon med vinnande takt och värdighet sin ställning såsom samhällets främsta dam.

Den för kort tid sedan (den 2 april) bortgångne statsmannen och fosterlandsvännen friherre Akerhielms minne lefver i allas hågkomst, tack vare pressens utförliga och, oberoende af den politiska ståndpunkten, sympatiska nekrologer. Hos honom var en framstående duglighet i allmänna värf parad med en oförvägen och brinnande ungdomlighet i väsendet och en rättrådighet i tänkesättet, som ej kunde annat än värma dem, som kommo i beröring med honom. Själf vitterlekare på lediga stunder, hyste han ett lifligt intresse för vår diktkonst och dess utöfvare.

i! ^ *

Vi ville med det sagda hafva bringat ett sista tack till de bortgångna, som genom insatsen af sitt arbete och sina uppoffringar medverkat till att föra »Ord och bild» fram till hvad det nu är. Vår tacksamhet är ej mindre stor till alla dem, som ännu omgifva oss och ägna oss frukterna af sina mödor. Vi hafva känt oss hedrade genom en enig, kraftig och väl-