Ord och Bild: 1900

320

THORILD WULFF.

skilda partier. Magnetobservatoren ställde upp sina tillbehör på en bergsknall bredvid och lät under några timmar magnetnålarna för sig afslöja de naturhemligheter, efter hvilka hans trånad stod. Meteorologen drog sig bort mot bayens inre, i afsikt att uppmäta och fotografera ett par glacierer för att därigenom bidraga till lösandet af frågan om jöklarnas periodiska till- och aftagande.

Botanisten axlade sin portör och satte kurs in genom en väldig »rendal», hvars

fjällsippan (Dryas) redan färdig med öppnade oskuldshvita blomkalkar, bjudande ut sig åt de små amoriner, som i flug-och myggestalt här gå ärendena mellan blomma och blomma. Öfverst i sten-skräntorna, inom räckhåll för snödrifvor-na, sträckte svartulliga vallmostänglar sig raka efter vinterns långa sömn, här och hvar hälsande solen med en nysprucken svafvelgul blombukett. Mossorna stodo vattensvällda och frodiga i grönt och brunt och rödt, och lafvarna bredde ut

HÄNGANDE GLACIER. SMEERENBURG, DANSKÖN. 3 JULI.

moränbranter tycktes gröna och inbjudande. Vintern hade ännu ej riktigt släppt taget, och blott de allra djärfvaste trotsarna bland den arktiska växtvärlden hade vågat sticka fram sina skott. Här och där i sumpmarken lyste en liten gul fjällranunkel, och i Luzula- och Drabatuf-vorna spirade knopparna fram. Oxyria, fjällsyran, sköt sina blodröda, frodiga ax ur marken, och mellan polarvidets redan utsprungna hängen hade våren just låtit erotiken börja spela. Mellan stenflisorna, där solgasset starkast sög sig in, var

sig i vätan, feta och pompösa i mörkgröna, grådaskiga eller brandröda kläder, men mig syntes de verka rätt skrytsamt sterila gent emot de öfriga växternas gryende vårvånda.

Mellan tufvorna sprang fjärplytten (Tringa maritima), trippande och små-flaxande framför fridstörarnas fötter, och borta vid stranden af glacierälfven i dalens midt lyfte under kackel och svepande vingsus en skock grågäss, räddande sina stekar undan jägarens arga list.

De utmanande, ängsliga skriken bort-