Ord och Bild: 1900

ARKTISKA SOMMARDAGAR.

32I

vi oss ut i isen mot nordost, för att åter för full maskin retirera in i Wijde Bay med isen i drift efter oss. Där så kunde medhinnas gjordes strandhugg, som vanligen gaf tillfälle till något nytt fynd eller någon iakttagelse af intresse. Dagsljuset dygnet om gör, att intet tillfälle till exkursioner behöfver gå förloradt. Sofva kan man göra på lediga stunder sedan, sticka emellan med lite sömn då och då till nödtorft.

Efter flera dagars kryssning kors och

tvärs bland isen passerade vi ändtligen den 17 juli 8o° n. lat. och trängde oss fram utanför Verlegen Hook, Väst-Spetsbergens nordpynt, men så blef isen åter obeveklig och vi förankrade oss i en flora i afvaktan på, hvad ödet månde ha i beredskap. Vi voro omgifna af grof sammanpackad baxis, verkliga isberg och på gunst och nåd i isens våld. Nästa dag tätnade den än mer, en bister nordan blåste upp och termometern stod på — 1°. Isen kom i drift och satte oss ner emot Hinlopen Strait, ovädrens, dim-

mornas och stormarnas ständiga hemvist. Nordostlandets mäktiga inlandsis reste sin hvita vall längs horisonten i öster. Blåsten är narig och genomträngande, vattensamlingarna på isen frysa och hela luften är intensivt bländande full af ljus, som reflekteras från den omätliga gnistrande isöknen, öfver hvilken solen strålar från molnfri himmel. Isen börjar bli orolig. Väldiga isberg mista jämvikten, kapsejsa under buller och brak, vagga en stund och lägga sig åter till

hvila. Det är ett kaos af is i alla former, af alla färger, ty polarisen är icke hvit eller vattenklar, som vi äro vana att se, utan den äger ett färgspel nästan félikt från ljusblått genom gulgrönt till grönt och åter i blått som opal.

»Rurik» blef utsatt för lindrig skruf-ning. Isflaken packade sig upp emot skrofvets sida, ställde sig på kant och prässade duktiga tag. Allt emellanåt tvungos vi ändra läge och söka oss upp i lä om de större isbergen, som kunde anses stå på grund. Ingen ro hela nat-

LOSSNINGS ARBETE VID VINTERSTATIONEN. 22 JULI.