Ord och Bild: 1900

ARKTISKA SOMMARDAGAR.

223

plan som vi. I luftlagren närmast snöns yta speglade sig solen som i en blank hafsyta.

Alltjämt uppåt gick marschen med en rast då och då, när kartläggaren ville vinkla in några detaljer af det djupt under oss i fågelperspektiv synliga landskapet. När vi vandrat 8 km. in på isen från kanten räknadt, hade vi ändtligen uppnått isplatåns kulmen, som enligt mätningen visade sig ligga 500 m. öfver högplatåns yta. Utsikten här upp-

ma luften och går i fantasier öfver, hur inkomstbringande och hälsosamt det skulle vara att här uppe på Nordostlandets inlandsis inrätta ett sanatorium med sig själf som öfverläkare.»

Efter omkring 20 timmars vandring återkommo vi ombord från denna sommarens sista större exkursion, under hvilken det blifvit oss beskärdt att lära känna naturbeskaffenheten hos det istäcke, som under glacialtiden sträckte sig öfver en stor del af norra hemisfären.

STATIONEN PÅ KAP THORDSEN. 5 SEPTEMBER.

ifrån sträckte sig vida från Waigatöarna och Lommebay i söder öfver Franklins och Brandevijns Bay upp till Sjuöarna i norr. Topografen kände sig något besviken, då han blott fick konstatera den ändlösa snööknen åt alla håll. Han hade nämligen hela dagen lefvat i hoppet att bortom krönet få upptäcka okända nu-natakker, sådana isolerade, ur isen uppstickande klippspetsar, som påträffats i Grönland. Om vår gode doktor förtäljer dagboken: »Han inandas med hygieniskt välbehag den friska, bakterietom-

Redan den 28 augusti hade solskifvan berört horisonten, och kvällarna blefvo allt skummare. Isen lade sig raskt i fjordarna, och alla tecken varnade oss för vinterns inbrott. Vinterstationen var nu färdig, boningshuset inredt, provianten under tak, elektricitetsverket afprofvade »meridianpalatset», magnethuset, finska bastun och hundgården, allt i ordning. På klinten ofvanför »byn» står termometerburen och vindfanan. En telefonlinje med ändstationer 5 km. frän hvarandra är dragen fram på slätten