Ord och Bild: 1900

ETT OCH ANNAT OM NILS FORSBERGS NYA TAFLA.

395

Det hade varit till stor förmån för både Forsbergs tafla och den svenska måleri-utställningen, om det själfklara inträffat, att Forsberg fått sig en del beskärd af det goda utrymmet därstädes, enkannerligen om planen förverkligats att sätta Gustaf Adolfs-taflan högst uppe på fondväggen ofvanför Zorns porträtt af Oscar ii. Carl Larssons >Skolgudstjänst på Ladugårdsgärdet» skulle göra sig lika bra gällande på någon af de andra väggarna. Och publiken skulle vara beläten. Men eder meddelare gör intet anspråk på att känna sakens hela sammanhang. Jag endast konstaterar, att det var bra mycket trefligare att sitta i Forsbergs stora atelier i Rue Cauchois och se på hans tafla än att trängas i trappan, där den nu förevisas.

Rue Cauchois är en af de lugna och jämna små tvärgatorna i det bråkiga och backiga Montmartre. Inne på gården, där Forsberg haft sin atelier i tju-guett år, hördes vid mitt sista besök knappast något annat buller från den yttre världen än en snickares hyfvel och getherdens trall på sin träpipa, när han dref sina getter tillbaka hem, båda två ackompanjerade af det döfva, jämna bruset nere från staden. Därinne i ateliera är det fullt upp med spår från konstnärens långa vistelse bland det trettioåriga krigets män. Jag tänker icke i första hand på de kyller och harnesk

och hjälmar och spetströjor och flintbössor och trummor och ryttarstöflar och hvad det allt är, som samlats här till ett riktigt litet krigsmuseum från Gustaf Adolfs tid. Jag såg uppmärksammare på den mängd af studier till taflans skilda figurer, som fylla ateliera. Bland de mer än halftannat tusen skisser och teckningar Forsberg förvarar från sina förberedelser till Liitzentaflan, finnas en hel del studier i olja, som icke kräfva många penseldrag för att blifva färdiga konstverk. Några äro redan i komplett skick. Samtliga verka med friskhet i uppfattningen och fasthet och säkerhet i tonen. Mer än en bister krigare eller ung soldat, som vi på taflan endast kunnat egna ett deladt intresse, möter oss här isolerad, så att den kraftiga individualiseringen träder ännu bättre i dagen. Det är några af dessa studier som här meddelas. Konstnären har för afsikt att fullborda den mängd af karaktärsfulla utkast, som förvaras i hans atelier, halft bortglömda af honom själf. När den stora taflan kommer att göra sitt triumftåg igenom Sverige och Nordtyskland, där ämnet gör den begärligast, vore det önsk värdt, att någonstädes, t. ex. i Stockholm, en separatutställning kunde anordnas af dessa studier, som icke utgöra vår minsta vinning af de år Nils Forsberg egnat åt vårt största historiska minne.