Sida 426
Världsutställningens »clou». Af Nathan Söderblom. Med 6 bilder
142 NATHAN SÖDERBLOM.
göres af 1900 års världsutställning, att påminnas om att vi, när allt kommer omkring, ändå inte äro så märkvärdiga, i jämförelse med flydda epokers människosläkte. Smak och harmoni i linjer och proportioner göra emellertid detta läckra byggnadsverk till ett minnesmärke, för hvilket knappt någon af de gamle mästarna behöfde blygas.
Det är skäl i att midt framför porten göra vänster om. Vi skönja ljus-
öppningen och gården i midten och den svängda kolonnad, som löper där bakom. Verkan af denna invändiga anordning, som är Giraults uppfinning, är ypperlig. De, som kommit längre än vanliga utställningsbesökande, prisa källarvåningen med dess hvalf såsom ett mästerstycke. Men fortsättom! Det lilla palatset ter sig än bättre, när man står framme vid bron.
Midt på Alexanderbron stanna vi än en gång.
Till vänster, uppåt floden, se vi in i hjärtat af Paris. Utsikten är för tillfället skämd af »parisiskan», som balanserar på sitt klot ofvanpå utställningens fula hufvudingång vid Place de la Concorde. Men hon orkar ej stå så länge och se artig ut, så parisisk värdinna hon än är. Ledsammare är, att hon nog kommer att dra sig från kalaset med betydligt försämrade affärer. Hur är det den ifrige turkiske inbjudaren säger i det ottomanska
väldets världsutställningspaviljong: »I Paris går det bara klent med kommersen, när inte engelsmännen äro med.» Och de ha annat att göra än att roa sig i Paris och — så långt ha den nationalistiska pressen lyckats försämrande inverka på det älskvärda parisiska folklynnet — höra sina kvinnor okvädas på Paris' gator. Lyckligtvis är huset förmöget och kan stå sitt kast.
Men det är annat som syns än den
UTSIKT ÖFVER VÄRLDSUTSTÄLLNINGEN FRÅN ALEXANDERBRON.
Källa: Project Runeberg ·