Sida 442
Gustaf Upmark och Nationalmuseum. Af Karl Wåhlin. Med 3 bilder
4i 6
KARL WÅHLIN.
högre resning och plats därigenom blifvit beredd för tafvelgalleriet. Gamla skottgluggar, fönster- och dörröppningar hafva återupptagits. Under den tegelimiteran-de putsen på inre borggården har man funnit återstoden af den gamla väggdekoreringen från hertig Karls tid och återställt denna i sitt ursprungliga skick. Den gamla hufvudingången är återupptagen, och öfver densamma reser sig en »karnap» af samma storlek som den från Vasatiden härstammande, hvilken borttogs på Gustaf III:s tid. I ett par af de rum, som bebotts af hertig Karl, äro de gamla enkla väggmålningarna aftäckta. I ett är uppsatt en gammal karaktäristisk kakelugn från 1500-talet, som funnits i en förrådskällare. Ett tak från Tynnelsö, tillverkadt af samme snickare, som arbetade för hertig Karl å Gripsholm, har uppsatts i ett af dessa rum, i ett annat har efterbildats en panel från Rydboholm, och i ett tredje, där det enligt skriftliga vittnesbörd funnits ett golf af glaserade tegelflisor, har man inlagt ett sådant, utfördt i öfverensstämmelse med fynd af dylika golfflisor på Helgeandsholmen. Visserligen hafva dessa detaljer icke förut funnits å Gripsholm, men de stå i så nära öfverensstämmelse med de äkta, till våra dagar bibehållna, att de mycket väl kunde ha funnits där, och de verkliga detaljerna, som gått förlorade, hafva icke varit dem mycket olika. Detta är endast anfördt såsom exempel på tillvägagångssättet, som bevis på att man låtit hänsynen till den historiska sanningen vara bestämmande.
Jag har härmed redogjort för det hufvudsakliga af Upmarks verksamhet inom hans ämbetsområde. Mycket af hvad som här omtalats tillkom under medverkan af hans kolleger, och det är ej alltid lätt att vid ett så väl ordnadt sam-
arbete draga upp gränserna mellan den enes och den andres förtjänst. Så mycket är visst, att Upmark ej inskränkte sitt arbete inom gränserna af något reglemente, att han ej blott var en noggrann och nitisk ämbetsman utan hela sitt lif igenom en ungdomlig och oförtröttad entusiast för sitt kall.
*
Därför räckte också hans tid och krafter så väl till, då det gällde att utanför ämbetsområdet verka i konstens och konstvetenskapens tjänst.
Den i Arffurstens palats 1876—77 anordnade konstslöjdutställningen var till stor del ett verk af Upmark, och man kan från denna tidpunkt räkna det allmännare intresse för vår konstslöjd, som sedermera på så många sätt tagit sig uttryck. En omedelbar följd af utställningen var tanken på inrättandet af ett särskildt konstindustrimuseum. För utredning af detta ärende tillsattes 1877 en komité, och Upmark blef dess sekreterare. Nu grundades slöjdföreningens museum, hvilket Upmark skötte såsom konservator, till dess det införlifvades med Nationalmuseum. I Svenska slöjdföreningen var Upmark styrelseledamot fr. o. m. år 1881 och vice ordförande fr. o. m. 1897. Hans sakkunskap var föreningen till mycket gagn, bl. a. vid anordnandet af Gustavianska utställningen (1891) och Karl XIV Johans-utställningen (1900), som han dock aldrig fick se, enär han vid dess öppnande redan var fängslad vid sin sjukbädd.
At den tekniska undervisningen ägnade sig Upmark såsom ledamot af Tekniska skolans styrelse och såsom öfverlärare vid denna skola, inom hvilken han ända till förlidet år höll mycket omtyckta konsthistoriska föreläsningar.
i Svenska fornminnesföreningen var han ordförande och illustrerade stundom
Källa: Project Runeberg ·