Ord och Bild: 1900

DET DANSKA FOLKET UNDER 18 64 ÅRS KRIG.

435

egnas.

Fransmännen blefvo visserligen slagna vid Weissen-burg och Wörth, men Ba-zaine stod ju ännu i Metz med en stark här, och Mac Mahon hade blott dragit sig tillbaka till Sédan.

Då var det en solskensdag, vi pojkar voro på väg från skolan. På den plats

GATA I SÖNDERBORG UNDER DYBBÖLS BELÄGRING. I bakgrunden det nedskjutna rådhuset.

i Köpenhamn, där industriutställnings-byggnaden nu ligger, gräfdes då grund till en byggnad, och på planket däromkring uppspikades bulletinerna från kriget. Mycket folk stod den dagen och trängdes framför dem. Vi pojkar snodde oss fram mellan de vuxna, och där läste vi

— jag ser ännu framför mig det gula plakatet och de stora svarta bokstäfverna

— att Napoleon var fången och hans här med honom.

Först då slutade 1864 års krig i Danmark.

Och såsom man ofta i småsaker kan mäta djupet af de stora tingen, så haldet alltid förefallit mig vara ett det starkaste bevis på hela stämningen i Danmark vid detta tillfälle, att jag, hungrige skolpojke, hade svårt att få ner min middag den dagen. —

Det är en känd sak, att danskarna ännu under en följd af år efter de franska vapnens nederlag, i strid mot allt förnuft, klängde sig fast vid ett pappersblad, Pragfredens § 5, som sade, att de nordslesvigska distrikten efter en försiggången folkomröstning eventuelt skulle återgifvas åt Danmark. En vacker morgon stod det emellertid att läsa i tidningarna, att nu hade Österrike och Preus-

TJUGUÅRIG STUDENT OCH RESERVLÖJTNANT I i8:E INFANTERIREGIMENTET. Son af den i texten omtalade köpenhamnska fatniljen.

till skolan, där vi barn gingo, utan kriget stannade fortfarande alldeles omedelbart kvar i alla sinnen, då det afgörande, som hade skilt de danska slesvigarne från oss, icke betraktades såsom något definitivt. Hela folket lyssnade ständigt efter stegen af den kommande revanchen.

Så kom år 1870, då alla positiv i Köpenhamn spelade marseljäsen och de franska generalernas namn voro bättre kända än våra