Ord och Bild: 1900

walter savage land or.

533

ligt i sina bref: »Alla kungars och furstars ministrar äro, enligt min mening, de största skurkar som någonsin lefvat». — Nelson hade sett hur ombytlighet, falskhet och otacksamhet utmärkte de två mest framstående i hans fädernesland, Pitt och Fox; hur den senare öppet hånade heder och ära, under det den förre skickade sin, omsorgsfullt inlagd, till marknadstorget.

Om nu alla ministrar äro hvad den erfarne amiralen kallar »så stora skurkar som någonsin lefvat», så måste vi vara de största narrar som någonsin lefvat, då vi tåla dem. Vi skulle se att få andra.

Merino: Det skulle icke hjälpa. De nya — med samma makt och på samma plats — blefve likadana.

Lacy,- Jag fruktar, att det är icke blott tjänarna som behöfva reformeras utan äfven herrarna, och att vi icke få lämna valet till dem, som alltid välja »de största skurkar som någonsin lefvat». Nelson var en person, som hade mycket att göra med ministrar — ingen på hans tid hade mer —, en tid i hvilken ministrarna hade mera att göra än någonsin sedan världens skapelse. Han var sin nations bäste befälhafvare; han rådfrågades och användes i hvarje kinkigt fall — han borde hafva känt dem i grund och botten. Hvad mening skola vi tillskrifva hans ord? — — —

Merino: Nelson var en kättare, en hädare, en revolutionär.

Lacy: Om kätteri och hädelse kan jag icke döma, men aldrig fanns en ifrigare motståndare till revolutionära principer. Och på denna klippa var det som hans ära splittrades och led skeppsbrott.

Engelska konstitutionen är grundad på revolutionära principer, och regenterna erkänna det. — — — — — Englands säkraste och minst kostsamma eröfringar skulle vara öfver människors förstånd och hjärtan. Sådana eröfringar kräfva inga garnisoner, inga flottor, de möta inga stormar, släpa ingen från arbetet; de skulle kunna utsträckas från pol till pol, lämnande hvarje britt fri vid egen härd, och jorden, liksom oceanen, skulle äga sin Pacific. Englands styrka ligger icke i krigsrustningar och inkräktningar, utan i dess allestädesnärvarande industri och i dess höga civilisations lifgifvande yttringar. Det finns trakter som det icke kan bemäktiga sig, öar som det icke kan fasthålla, men det finns ingen ö, ingen trakt, intet konungarike och ingen kontinent som det icke kunde draga till sig och evigt fästa vid sin sida genom att uttala trollformeln : Var fri !

Hvarje land, hvars frihetskänsla England gillar, hvarje land, där det hindrar dennas kränkande, blir hennes: en pålitlig bundsförvant, en villig skatt-dragare, en trofast vän. Principer fasthålla hvad tvång skulle åtskilja.

Merino: Jag förstår icke dessa nya läror. Men det förefaller mig som om demokratien borde vara nöjd med hufvuddragen i Englands konstitution. De stora ledarna tagas icke från de gamla adelsfamiljerna.

Lacy: — — — — Sant nog. De skenbara hufvudena äro icke af gammalt eller ens af respektabelt ursprung. De rikaste och mäktigaste adelsmännen skicka dem från sina köpingar till under-

W. s. LANDOR VID 29 ARS ÅLDER. GRAVYR AF J. BROWN EFTER MÅLNING AF DANCE.

huset, liksom de skicka rashästar från sina stallar till Newmarket.

Englands öfverhus är frihetens och begåfnin-gens sofkammare. De som där inträda hafva ätit af lotusblomman och glömt sitt land. P"ör att nå sitt mål måste en minister skapa ett dussin eller ett tjog eller hundratal adelsmän om dagen.

Merino: Omöjligt! En minister kan icke utnämna tjugu, icke ens tio pärer under ett möte!

Lacy: Engelsmännen ha funnit en träffande metafor: de kalla dem bullar, emedan så många tillverkas på en gång och genom en lika enkel manipulation. — — — — — — — — — — Tro icke jag vill nedsätta eller förringa Englands öfverhus. Aldrig skall något annat land kunna uppvisa en riksförsamling af så många stora karaktärer och i allmänhet hederliga män, utmärkta för kunskap, för barmhärtighet, för ädelmod och rättvisa, plikttrogna män och medborgare. Låt öfverhuset stå, låt det stå som en hög och prydlig klockstapel, orubbad, tills den hotar att i sitt fall krossa församlingen därunder.

England har på de senaste tjugu åren undergått en större revolution än den det motarbetade. Af världens alla nationer hàr den engelska lidit mest genom Frankrike. Den har blifvit mindre rik, mindre fri, mindre moralisk. För ett halft århundrade sedan representerades den af hederliga landtjunkare. Pitt skapade pärer, och hans bänkar öfversvämma-des af »honourables» af sockerfatet och indigo-säcken. Allt erhöll genom honom ett nytt utseende. Gamla slott inrättades till arbetshus och