Ord och Bild: 1900

HOLLÄNDSKT FOLKLYNNE OCH HOLLÄNDSK KONST.

549

utsikt af dordrecht. oljemålning af jan van goijen. / Nationalmuseum.

i kanalernas land, te sig för oss till sin ansiktstyp, i sina gester, i sina vanor, som äkta ättlingar till de män och kvinnor, hvilka sutto modell för Rembrandt, Frans Hals, Ter Borch, Jan Steen, van Ostade och alla de andra oräkneliga färg-mästarne.

*

När man skall tala om ett äkta holländskt drag, stannar man gärna först

lerna! På sensommaren äro de på många ställen stinkande. I andra land skulle de i hygienens namn för länge sedan vara fyllda. Här kan man ej undvara dem, och ingeniörerna syssla därföre med mycket lofvärda försök att med konstlade medel tillföra dem friska flöden. Men som de nu ofta äro smutsiga, flottiga, grönaktiga, ge de ej intryck af renlighet.

vid renligheten. Den är lika världsbe-ryktad som det franska lättsinnet, den tyska troheten och spanjorernas stolthet.

Det kan dock lätt nog hända, att om man kommer till Holland med allt för lifliga renlighetsfantasier dessa blifva nedstämda, särskildt i början. Man har numera litet hvarstädes snyggat upp sig, och gatorna i detta land äro ingalunda väl sopade. Det är godt om skräp och papperslappar i rännstenarna — och kanalerna sedan, de stilla, poetiska kana-

Småningom öppnas dock främlingens ögon för den rätta arten af den prisade holländska renligheten. Man klargör för sig, att ordentlighet är en sak för sig, och mera ordentliga än andra germaner äro ej holländarne, och deras renlighet är begränsad inom vissa områden. Allt som kan målas, allt som är genomskinligt, allt som kan göras blänkande framkallar hos dem en ofta till fanatism stegrad renlighetsvurm — särskildt hos det kvinnliga släktet.