Sida 638
Gutenbergs uppfinning. Af R. Hahn. Öfversättning från tyskan. Med 3 bilder
598
R. HAHN.
att en antikforskare Beccadelli i Palermo såg sig nödsakad att afyttra en landtgård för en upplaga af Livius ännu 1455, — vid en tid alltså, då ett väsentligt billigare material, det af lump tillverkade papperet, länge varit användt, vid en tid då talrika yrkesskrifvare med beskäftig flit sökte tillgodose den stegrade efterfrågan på böcker och då redan böcker i något ökad mån ur de kloster- och skrålärdas kretsar gingo ut i handeln för att bjudas ut på marknader. Man kan sluta sig till hvilka faror som lågo i dessa vidriga förhållanden. Hur lätt hade icke alla den senare medeltidens mångahanda befrielsesträfvanden kunnat gå förlorade igen utan Gutenbergs frälsande gärning!
Visserligen voro prisen på tryckta böcker i början ännu höga. Ett från det Gutenbergska tryckeriet utgånget katholikon betingade ännu 1465 ett pris af 41 gulden, det vill säga ungefär 3 00 mark, och en bibel från Mainz af 1462 kunde år 1470 icke fås under 40 guld-thaler. Men prisen voro i alla fall låga i jämförelse med de samtida handskrifternas; de gingo snart ända ned till en femtedel af handskriftprisen och sjönko lägre i samma mån som nya tryckerier uppstodo, så att redan 1475 ett katholikon kostade endast 13 gulden, alltså omkring 100 mark. Nu för tiden äro digra folianter med präktigt tryck och band billigare än då för tiden blotta papperet eller ett enkelt band.
Den nya »svartkonstens» segerlopp genom jordens kulturländer tog sin början, sedan Adolf af Nassau år 1462 eröfrat Mainz och delvis lagt det i aska. Gutenbergs lärjungar, som blifvit utan bröd och tak öfver hufvudet, liksom arbetarna vid den under ödesdigra omständigheter samtidigt upprättade Fust-Schöf-erska konkurrensofficinen, vandrade då ut i världen, gjorde sig själfständiga och
yppade till mänsklighetens fromma den i Mainz edsvurna konsthemligheten. Men trots det omedelbara glada erkännandet af eller åtminstone aningen om uppfinningens oskattbara värde, hindrades dock att börja med dennas snabba utbredning genom konstens nyhet, de stora svårigheterna vid dess utöfvande samt de betydande tekniska, merkantila och särskildt pekuniära kraf, som uppställde sig för grundläggarna af tryckerier. Endast vid yrkesflitens, handelns och det litterära lifvets hufvudsäten, kunde boktryckarkonsten i början fatta fast fot, hvad Tyskland beträffar i städer som Mainz, Strassburg, Köln, Augsburg, Nürnberg, i sextonde seklets första decennier äfven i Frankfurt am Main, Lübeck, Leipzig och Erfurt. Därjämte hämmades under den kommande tiden den nya konstens utbredning af de mångfaldiga politiska trassligheterna, den allmänt rådande pau-perismen och de sociala förhållandenas tryckande elände, men framför allt genom förnyandet och skärpandet af den af påfven Alexander VI upprättade bokcensuren och slutligen af den omständigheten, att det behöfdes lång tid, innan hela rikedomen af de insikter som strömmade in öfver människoanden förståndsmässigt fattades och behofvet af litterär bildning gjorde sig allmännare kännbart. Om än England, med undantag af de båda universiteten Oxford och Cambridge samt hufvudstaden, där William Caxton redan 1477 uppsatte den första tryckpressen, ännu mot slutet af sjuttonde seklet knappast ägde något boktryckeri och om än så sent som 1724 34 grefskap i England saknade tryckpress, så hade dock redan inom de första 50 åren efter boktryckarkonstens uppfinning till slutet af femtonde århundradet åtminstone 25,000 tryckalster utgått från de vid ungefär 250 tryckorter på kontinenten uppståndna 1,000 tryckerierna och i 250—300 ex-
Källa: Project Runeberg ·