Tillbaka Read Runeberg

Ord och Bild: 1900

Originalsida 114
Originalsida 114
Originalsida 114
Originalsida 115
114–115

Sida 114

Landskapsmålaren Gotfred Rump. Från »Kunstforeningen» i Köpenhamn. Af N. V. Dorph. Med 5 bilder. Öfversättning från förf:s manuskript

i 10 n. v. dorph.

ha skapat en konst, i hvilken danskarna från första stund och för första gången återfunno sig själfva, sina egna tankar och stämningar, sitt eget lands natur uttryckt i förädlad form och dock med lefvande sanning. Denna konst har stadfäst en tradition, hvars inflytande kommer att kännas i långa tider.

Gotfred Rump (i. 1816) var jämnårig med Skovgaard, Lundbye och Kyhn, och i likhet med dessa banbrytande landskapsmå-

mattan under löfverket med anemonernas hvita flockar och solens muntra lek bland stammarna. Och han upptäckte solen och dess makt i naturen. I högre grad än någon af sina samtida hade han tillika blick för färgen. Under det Skovgaard var en formens mästare och Lundbye hade finast känsla för linjen, var Rump koloristen af de tre. Han kunde måla solen, så att den verkligen utstrålade ljus och värme.

Likväl var Rump helt säkert den af de

våren, oljemålning af gotfred rump. Tillhör grefve Moltke få Bregentved.

lare blef Rump på sitt sätt en upptäckare inom sin konst.

Det är hans förtjänst att ha upptäckt och eröfrat för konsten den danska bokskogen, icke som den, sedd på afstånd bortom ängar oeh marker, hvälfver sig mot hög himmel och hvita stackmoln som hos Skovgaard, utan det inre af den, »de grön-ne Haller», under hvilkas ljusa, solfläckiga löf det härskar kylig stillhet och half-skugga.

Ingen hade fore honom med så innerlig förståelse skildrat den tidiga vårens ljusgröna, duniga oberördhet, den friska gräs-

fyra — utom honom Skovgaard, Lundbye och Kyhn —-, hvars konst hade den mattaste flykten. Den är i jämförelse med Skovgaards storslagna, tunga och allvarsamma naturbetraktande, Lundbyes längtansdigra, poetiskt underförstående landskapssvärmeri och Kyhns käcka, daggfriska verklighetsdoft föga utpräglad till sitt yttre. Dess väsensegendomlighet är idyllen. På grund af sin veka, rättframma karaktär, sin. hemtrefliga allmängiltighet, som icke ställer det ringaste kraf på betraktarens själf-verksamhet eller djupare vetande utan fullkomligt stämmer med just det intryck, som

Källa: Project Runeberg ·