Ord och Bild: 1900

LANDSKAPSMÅLAREN GOTFRED RUMP.

i i i

det ligger också djupare, i själfva uppfattningen af naturen. Äfven den förefaller oss för »söndagsaktig», ofta vacker och fin och innerligt kand men dock för litet djup, för oberörd af den hemlighetsfulla underström af natursymbolik (»sagoklang»), som man alltid anar bakom Lundbyes landskapsskildring, till och med den jämnaste, enklaste tafla, och å andra sidan utan den förtroendeingifvande verklighetssmaken, den som Julius Lange kallar vildtsmaken och som utmärker Kyhn.

sommaren, oljemålning af gotfred rump. Tillhör grefve Moltke fä Bregentved.

hvem som helst och alldeles omedelbart mottog af dansk skogsnatur, just därför vann Rumps konst så många vänner bland den stora publiken — helt visst fler än någon af de andras. Och det var verkligen förtjänt. Det är icke hans fel, att den syn på vår natur, som han först af alla gjorde sig till målsman för och som af honom har fått en så vacker tolkning, sedermera af alltför många själlösa epigoner och friare till publikens gunst blifvit förplattad till outhärdlighet. Han var ursprunglig i sin

känsla för naturen och fylld af andakt inför den.

Om likväl Rumps arbeten i högre grad än både Lundbyes och Kyhns numera göra ett föråldradt intryck, beror det först och främst på att den motivsfär, som företrädesvis var hans, har blifvit så genom-plöjd och missbrukad, men äfven därpå, att nutidsögon och nutidssinne icke i längden kunna tillfredsställas af det eviga söndagsväder, som härskar i denna konst. Det är inte bara det, att solen alltid skiner lika mildt och ostördt af slask och regn, blåst och köld,

Mest berömda af Rumps arbeten äro väl Årstiderna, de fyra för grefve Moltke på Bregentved målade stora taflorna. De förefalla nu en smula urblekta, äfven i rent materiel bemärkelse, i det färgen är åtskilligt medtagen af tiden. Af våra fäder prisades emellertid dessa målningar i högre koren, och det icke med orätt. De framställde — liksom programmässigt — årstiderna, vår, sommar, höst och vinter, i deras typiskt danska gestalt, så som man kunde vilja ha dem förklarade och åskådliggjorda för en främling och så som vi