Ord och Bild: 1900

170

ALLEN VANNÉRUS.

randet rör sig. En af dessa går fram genom den modema naturalismens för Norström icke särdeles anslående trakter, den andra genom den spekulativa idealismens labyrinter, den tredje, som kan anses ligga i midten med naturalismen på den vänstra sidan och den idealistiska konstruktionsfilosofien på den högra, är Norströms egen kungsväg, den väg i hvars förlängning just idélärans perspektiv hägrar. Eller för att tala utan bild, Norström kritiserar de båda motsatserna empirisk naturalism och spekulativ idealism för att sedan, anknytande till dessa historiskt gifna fenomen men höjande sig öfver dem, ställa sig på den enligt honom sannskyldigt moderna ståndpunkt i filosofien, hvars anda framgår däraf, att den har att principielt bevara den idealistiska och rationela syftningen men förlägga undersökningen »inom en säker erfarenhets hank och stör och genomföra den med enbart analytisk metod».

Erfarenheten skall alltså utgöra utgångsgrundlaget. I enlighet därmed fastställer Norström stundom filosofiens uppgift såsom en erfarenhetsanalys. Men därigenom skiljer sig filosofien icke från de empiriska specialvetenskaperna, hvilka dock äro de erfarenhetsanalyserande vetenskaperna par préférence. Skiljepunkten blir emellertid närmast den, att filosofien har att gripa erfarenhetens väsentliga innehåll. Men äfven denna distinktion är icke rätt ägnad att låta filosofien framstå som en vetenskap med specifik uppgift. Detta specifika kommer först till mera prononceradt uttryck, när man får veta hvad Norström anser vara det väsentliga i erfarenheten. Det är de i vår erfarenhet gifna värdena. Filosofien skall, närmare angifvet, rikta sin uppmärksamhet på kulturvö.rdena samt befatta sig med den vetenskapliga, konstnärliga, moraliska, religiösa och praktiskt-tek-niska kulturens f orutsättningar samt »undersöka dess drifkrafter och lagar och fråga sig, hvartill det hela tjänar eller hvilket ändamål det har». Detta är onekligen en originel uppfattning af filosofiens uppgift, hvilken åtminstone vid första ögonkastet synes ägnad att vilja radikalt rubba dess gamla positioner. Filosofien skall icke i främsta rummet vara kunskapslära och teoretisk världsåskådning utan värdelära. Den skall icke vara vetenskapen om den mänskliga kunskapen, resp. den mänskliga kunskapen

förarbetad till en systematisk helhetsuppfattning, utan en uppsökare och en fastställare af värden samt en dessas återförare till deras yttersta grunder. Hvart tager emellertid, vill man fråga, hela den teoretiska filosofien vägen, då filosofien, ställd under värdets kategori, synes få en exklusivt praktisk karaktär? Norström har icke förbisett denna fråga. Han yttrar: »Man må akta sig att genast vara framme med den spetsborgerliga reflexionens fientliga söndring af den ena synpunkten från den andra, framhållande att när värdets synpunkt införes såsom dominerande i filosofien, då förringas samtidigt den objektiva sanningens. Det är naturligt att fråga sig, huru värdets synpunkt förhåller sig till sanningens, brukbarhetens till verklighetsforskningens, men det är kortsynt att utan undersökning förutsätta, att det skall ligga i sakens natur, att den ena utesluter den andra». Detta yttrande bryter nu visserligen udden af frågan men besvarar den ju icke, och den teoretiska filosofi, som Norström synes vilja återföra till logik och som har att sysselsätta sig med »de logiska möjligheterna (lagarne)», kan väl näppeligen ens tillnärmelsevis anses täcka den teoretiska filosofiens i det hela uppgiftssfär. Dock, vår afsikt är icke att kritisera —- lika litet som att acceptera — ; vi låta den nya åsikten om filosofiens uppgift helt enkelt sambestå med andra mer eller mindre hållbara åsikter 0111 denna sak och fastslå för öfrigt, att det nya här består däri, att filosofien enligt Norström skall koncentrera sig på verklighetens värden och blifva en värdeteori i den meningen, att den skall uppvisa dessas förutsättningar och olika karaktär, den skall liksom värdera själfva värdena samt äfven söka afgöra hvilken kapacitet de äga att häfda sig som den starkaste makten i tillvaron. Hvad kunna vi veta om dessa värden r Huru böra vi förhålla oss till demr Hvad få vi hoppas, om vi bygga vårt lif på dem? Jag förmodar att Norström skulle kunna utveckla en god del af sin filosofis huf-vudtankar vid en behandling af dessa tre grundfrågor.

Då värdena blifva det viktigaste undersökningsföremålet för den norströmska filosofien, är det i sin ordning att de verklighetsområden och de motsvarande vetenskaper företrädesvis skola uppsökas och accentueras, där man öfverhufvud kan tala