Sida 196
Om sommaren sköna när marken hon gläds... Af Ellen Key. Med 7 bilder. I
2öO ELLEN „KEY.
stora stenen, som Malcolm Sinclair lyfte, tills den ena leende hejdade den andra genom påminnelsen, att diktarinnan lokaliserat ett rundt om i hela Värmland — ja i hela landet — spridt sägenstoff. Men med stöd af dessa, från skilda håll samlade, verklighetsdrag har hennes skapande fantasi förmått återväcka forna tiders människor, gifva dem gestalt och lifsvärme, spelande blod och skälfvande lifsångest, förmått göra deras sorger och
hvilken vägen går med ständigt nya utsikter öfver dess här vidt vidgade yta — kommer man till »det stolta Ekeby», i verkligheten Rottneros. Dess ståtliga, hvita tvåvåningsbyggnad är visserligen icke bokens Ekeby — som ju redan där brinner ned — men af de båda gula, smala tvåvåningsträhusen, hvilka ligga på ömse sidor om ingången till gårdsplanen, utpekas det ena som den berömda »kavaljersflygeln». Från den stora trädgår-
ROTTNEROS' HERRGÅRD FRÄN SJÖSIDAN.
fröjder till en så brännande verklighet äfven för »sena tiders barn», att stegen bli tvekande och tankarna tunga på de vägar, där dikten låter den vackra Anna Stjernhök jagas af vargarna, där Marianne Sinclairs små skor lämna spår i vinternattens snö, där majorskan vandrar rak under tiggarpåsen med sitt gråa hår fladdrande för höstvinden och unga grefvinnan under heta sommardagar på sargade fötter flyr undan sina plågare.
Ännu en fjärdedels mil längre ned på samma västra sida af Fryken — längs
den surrade bin i den skärhvita äppelblommen, som sedan fyllde gångarna med sin blomstersnö; nedanför hufvudbyggnaden på sluttningen mot sjön vajade skyhöga björkar, ur hvilka fågeljublet strömmade som en silfverskur, och från de breda balkongerna ägde man, af glänsande grönska inramade, utsikter mot Sunne och öfver Fryken eller bort mot fallet. Dit går vägen genom lummiga askängar, längs en af mjukt rundade alkullar omgifven å, hvilken leder »Björksjöns» — i verkligheten Rottnens — vatten ut i
Källa: Project Runeberg ·