Sida 197
Om sommaren sköna när marken hon gläds... Af Ellen Key. Med 7 bilder. I
OM SOMMAREN SKÖNA NÄR MARKEN HON GLÄDS
i83
Fryken, sedan det bildat det stora, öfver väldiga stentrappsteg nedstörtande fallet, som hvarje läsare af Gösta Ber-ling sett i inbillningen under den vårflod, som tog Ekeby ära och glans. Här låg fordom smedjan, i hvilken under julnatten den handlingens tråd blef spunnen, på hvilken sedan pärlorna träddes. I Gösta Berling som i Antikrists
mirakler är denna tråd mycket svag, något som dock pärlornas härlighet nästan kommer en att glömma.
Nu är det icke i främsta rummet järnet utan träet som tagit den hvitskum-mande vattenmassan i sin tjänst. Och de stora Värmlandsskogarna ■—- hvilkas tysta ensamhet för Gösta Berling voro en fara och en fasa, en tjusning och en tillflykt — de dansa nu i rasande fart utför timmerrännan och kasta sig med
höga dödssprång ned i åns blankblå vatten!
Både vid bruket och herregården får man här de intryck af driftig, tidsenlig verksamhet och af bildade människors om-vårdande kärlek, hvilka man väntat sig på den mäktiga majorskans gård.
Ungefär en kvarts väg från Rottne-rosfallet ligger »Högafors» — hvilket
heter Skarped — med ett nytt fall. Och ännu en kvart därifrån nere vid Fryken ligger »Sjö», majorens gård, hvars verkliga namn är Ojevik. Det är en af de många, fallfärdiga grå herrgårdsbyggnaderna i en förfallen trädgård, nedanför hvilken stora rönnar och björkar växa på sluttningen mot stranden, från hvilken man på nära håll ser »Lagöns» — i verkligheten Malöns — långa flata sandtunga åt ena hållet och dess granbevuxna,
ROTTNEROS' BRUK OCH VATTENFALL.
Källa: Project Runeberg ·