Sida 199
Om sommaren sköna när marken hon gläds... Af Ellen Key. Med 7 bilder. I
OM SOMMAREN SKÖNA NÄR MARKEN HON GLÄDS
i83
tal, endast deras linjer och färger, icke kyrkornas mängd, endast formen på deras spiror intresserar mig. För en seende var denna solnedgång från Tosse-klätten en hänryckande färgglädje. Mot himlens gulgrönhvita klarhet djupnade bergen till en allt intensivare blåhet och öfver deras ömsom bevuxna, ömsom kala sidor kastades, genom de ilande skuggorna och ljusflödena, ständigt skiftande fläckar af svartgrönt, ljusare grönt, rosa, violett, ända tills den sjunkande solen
eller den opalskiftande röken från en och annan bråte talade om, att dalen därnere tillhörde människorna och arbetet. Men den väldiga klätten däremot tillhörde ännu ensamheten och tystnaden — åtminstone tills industrien upptäcker den vackra, rosenskimrande granit, af hvilken den är danad!
Medan vi tigande se, utan att se oss otörstiga, djupnar de västra skogarnas grönska och får violetta toner öfver sig; allt mer ljust dimblå blifva bergskontu-
SJÖN FRYKEN MED TOSSEKLÄTTEN.
svepte dallrande rödlila slöjor öfver höjdernas färgspel.
Färgprakten blef nu rikast på himlen, hvars eldstrimmiga, guldkantade, ro-senblommande skyar speglade sig i Fry-kens norra del, medan dess öfriga yta, liksom några andra mindre sjöars österut, låg som matt silfver. Stillheten var här uppe fullkomlig; endast då och då afbruten af de klara gökropen och det välstämda pinglet från några skällor. Från bygdens, här uppe leksaksliknande, hvita och röda hus lyste stundom en ruta som guld; denna och den röda flamman
rerna åt söder, allt tätare insvepa de dallrande, gyllene slöjorna bergen i norr och öster; allt mer rödglödande lyser i kanterna det stora blågrå molnet, som nyss stod omkring solen, och med bländande guldglans dalar solklotet från en blodröd himmel ned mellan tallars och granars svartgröna toppar.
När vi sedan halfbländade vandrade ned mellan de mossiga hällarna, mindes vi —■ ehuru utan oro — kavaljerernas jakt på den stora björnen här i Gurlitta klätt. Ty björnar liksom kavaljerer hafva längesedan i Värmland sett sina bästa dagar.
Källa: Project Runeberg ·