Sida 278
Om sommaren sköna när marken hon gläds... Af Ellen Key. Med 8 bilder. II (forts. och slut)
2öO
ELLEN „KEY.
EN GAMMAL SOLDAT FRÄN ' GRÄSMARKS FINNSKOGAR.
Allt är således icke fagert och godt och lätt i denna bygd med det glada, lockande namnet, — hvilket dock ej kommer af lek utan härledes af den första finska inflyttarens, Lekainens, namn! Man förstår, att de ungas längtan ofta flyger öfver bergens stängande väggar ut mot främmande bygder. Folket blir här gammalt — ålderdomen anses först börja omkring sjuttiotalet —, och barnrikedomen är som ofta i Värmland stor. Men af en barnaflock på i O, 12 är vanligen hälften i Amerika. Och ju mer man Iår sig hålla af det vackra värmländska folket med dess godlynta öppenhet, dess glada välvilja, dess lyriska, lättrörda sinne, dess lifliga fantasi, dess redbara, kraftiga, enkla väsen, dess mer blir man beklämd, när man i hvarje stuga hör ordet Amerika, uttaladt än med glädje än med tårar, men alltid angifvande ett eller flere tomrum vid en svensk härd!
Men om vintern uppe i dessa bygder måste bli lång och tung, dess vä-nare är sommaren, åtminstone i junifär-
ger och juniljus! Sjön — som äfven kallas Lekvattnet —• gör skäl för sitt namn, ty den drifver inga verk och bär inga bördor! Skyddad af höjder, glidande fram mellan näs och uddar, rörs den, äfven vid ganska stark vind, endast till sorglöst, guldgladt glitter. Oftast låg den oljigt blank och klarblå om dagen, om kvällen flöt den som gyllene eller djuprödt vin; om morgonen återgaf den i hvar skiftning himlens hvitgula och rosiga toner, och vid alla tider speglade den de svartgröna, klargröna, grågröna, guldbruna eller krappröda färgfläckarna från sluttningarnes granar, björkar, alar, rönnar och aspar, hvilka tillsammans som en praktfull bonad kläda höjderna om försommaren liksom om hösten. Den skulle bli ett ypperligt väf-nads- eller tapetmönster, denna trädens härligt blandade färg- och formrikedom, just så som den ter sig mot en rak bergssida, liksom skogsmarkens mossor och tufvor kunde stiliseras till lika originela som vackra mattor. På en fotvandring finner man en otrolig rikedom af ännu obrukade motiv för en äkta svensk konstslöjd, finner dem genom att lefva med naturen, där man får idéerna till skänks och icke behöfver jaga efter dem!
Från Lekvattnets höjder har man storartade utsikter. Sådana höjder äro framför allt Burkberget, Sviptjärnskullen och de tre efter hvarandra liggande höjderna Haukanolla, Ratanolla och Noppikullen. Från den mellersta och högsta — Ratanolla ligger 510 meter öfver hafvet—-ser man in i Dalarna på den svenska och ned mot höjderna vid Kristianiafjorden på den norska sidan. Med något olika grupperingar af bergen, med ett mer eller mindre af synvidd öppnar sig från dem alla oändliga våglinjer af mörkt blått, klart blått, ljusare blått, dimmigt blått; topp bakom topp, kulle bakom kulle! Och grönt i samma mångfald: barrskog
Källa: Project Runeberg ·