Sida 282
Om sommaren sköna när marken hon gläds... Af Ellen Key. Med 8 bilder. II (forts. och slut)
2öO ELLEN „
HÖPSI-KERSTI FRÅN HVITTJÄRN I LEKVATTNET.
Ensam gjorde jag sedan en afstickare till den Värmlandsliknande bergslagen invid Vessman, den vackra bygd hvilken såväl Gustaf Ankarcrona som Anshelm Schulzberg under upprepade vistelser af-vunnit flera af dess karaktäristiska drag. Bygden är känd äfven genom K. E. Forsslunds skildringar från densamma. Och han har här på allvar förverkligat den flykt från staden tillbaka till landet, som allt flere nutidsmänniskor längta att utföra, ehuru det ännu hos de flesta stannar vid blotta önskningar. Det gråa huset vid Taserud och det af K. E. Forsslund bebodda gamla röda huset — åt hvars inre äfven konstsinnet gifvit skönhetens och individualitetens, jämte hemtrefna-dens, behag — dessa stå för mig som vägvisare på färden bort från storstadens jagade vinterlif och landtställenas inne-hållstomma sommarlif, bort till det verkliga landet, där så många tunnslitna själar och utslitna nervsystem kunde för-
KEY.
nyas! Här, på det verkliga landet, kan man i fulla drag mätta sig af natur och litteratur; här får man ro att lefva, ej blott för utan äfven med sig själf! Medan människorna trängas om hvarandra i städerna, står landsbygden full af half-eller heltomma herrgårdar, pä hvilka man dock nu mera, genom den lättade kommunikationen, ej behöfde umbära hvarken den andliga eller den materiela tillförsel, hvilken där fordom saknades. Dessa tomma herrgårdar representera en nationalförlust, ej blott efter ekonomisk, utan framför allt efter andlig värdering. Om de åtminstone under somrarna öppnades som en tillflykt för alla de stackars stadsmänniskor, hvilka där under en kortare tid kunde finna hälsa och hvila! Men framför allt om de unga människor, hvilkas arbete och lifsförhållanden tillåta dem att välja mellan staden och landet, började förstå hvad de för sin inre utveckling och hela sitt välbefinnande skulle vinna af några år tillbragta i en sådan landtlig stillhet !
Det finnes emellertid godt icke blott om tomma herrgårdar i vackra nejder, utan äfven om byar, hvilka erbjuda idealiska villkor för en koloni af t. ex. konstnärer. Sålunda har man Borghamn vid Ombergs norra sluttning, där en järnvägslinje tryggar samfärdseln med den andliga världen och den omgifvande feta östgötabygden försäkrar det lekamliga välbefinnandet! Stället själft förenar allt, hvad den sydsvenska naturen äger fullkomligast. Här finnes hög, härlig granskog, där py-rolans hvita stjärnor tindra och dofta i den täta mossan, medan solen med breda guldband strimmar de gröna djupen och Vetterns koboltblå yta blänker mellan de svarta granarna. Nedanför granskogen ligger det stora »Björkfallet», en sluttning, fylld af höga fina björkar och bortom detta den vida slättens röda, gula och gröna färgfläckar. Mellan det ena
Källa: Project Runeberg ·