Ord och Bild: 1900

OM SOMMAREN SKÖNA NÄR MARKEN HON GLÄDS

i83

af de båda kalkstensbrotten och hamnen utbreder sig den lilla byn. Hvart enda ett af de små prydliga husen — allt erhåller ett prydligare utseende där riklig tillgång finnes på kalk-eller sandsten — är omgifvet af ängsbitar med ekar, hasselbuskar och nypon-rosor, men hvilka nyponrosor! Höga, lätta, luftigt vajande, med otaliga blommor, på hvar buske växlande från djupaste skärt till hvitt, och vid hvar rö-

sarkronor och andra gammalmodiga blommor, allt växande fritt i det höga gräset.

Ändå har man alls inte sagt något om Borghamn, när man inte talat om Vettern, den källklara, källkalla, snabbskiftande Vettern, hvilken åt norr som ät söder svinner hän till ett blått fjärran, som, sammansmält med himlen, ger intryck af hafvets oändlighet. På nära håll skiftar vattnet i alla färger. Särskildt voro dessa skiftningar underbara, sedda från det höga,

PÖRTE I KAMMESMAK, GRÄSMARK.

relse fyllande luften med den försynta doft, som i »vildt behag och kyskhet» vida öfvergår alla odlade rosors. Nypon-rosorna klängde sig fast vid stupens kanter, hängde öfver gärdesgårdarna, kastade sig hejdlöst i granarnas armar, lutade sig mot ekarna — aldrig hade jag anat hvad allt nyponrosor kunna hafva mod till, förr än jag, dessa första julidagar, såg dem här på Omberg! Ibland hagarna lågo trädgårdstäppor med nu nästan utblommade fruktträd och syrener, med jasminer, hvilka just började dofta, med kej-

af oxlar, ekar och barrskog tätt omslutna stupet strax ofvanom byn. Ingenstädes i Sverige har jag sett ett färgspel mer liknande söderns än här, där vattnet se-kundsnabbt skiftade från ljusaste grönhvitt till djupaste ultramarin, från finaste opal till klaraste sjögrönt,från turkos till violett, medan de många smala, norrut i vattnet oregelbundet utskjutande landttungorna — med låga röda hustak, hvita gaflar, mörka träddungar, väderkvarnsvingar och några popplar — fullbordade den nästan italienska färgverkan. Hafsillusion och trädgårds-