Sida 297
Från Köpenhamns musiklif. Af Gustav Hetsch. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 3 bilder
FRÅN KÖPENHAMNS MUSIKLIF. 2 79
dånande bifall, hvarmed det utvalda, särdeles eleganta och representativa auditoriet
tackade för den sällsynta njutningen.
* *
*
Då Johan Svendsen för många år sedan kom till Köpenhamn och fick sig anförtrodd posten som kapellmästare vid kungl, teatern, var han full af energi och verksamhetslust, hvilken han —• då det inte kunde beredas tillräcklig plats åt den vid operan — urladdade på sina filharmoniska konserter. Det lif och den friskhet, som hvilade öfver dessa under deras första och mest glansfulla period, hade en rent af fascinerande verkan på publiken och satte märke i de danska musikförhållandena.
Mycket har förändrat sig sedan dess. Johan Svendsen har blifvit äldre och har, som väl naturligt är, under årens lopp satt till en del af sin ungdoms mod, entusiasm och initiativkraft.
Svendsen, hvilken på sin tid stod för oss som pionieren för det nya, som den där ville gifva oss del i det rika musiklif, som rörde sig i utlandet, och hvilken därför introducerade hos oss både okända kompositörer och världsberömda solister, som utan honom och hans påpasslighet kanske aldrig hade kommit till Köpenhamn, han hade efter hand slagit af på sina fordringar och vände tillbaka till de häfdvunna klassikerna — hvilka han spelade, så att det var en fröjd att höra — men lämnade nästan fullkomligt de nya stämningarna utan afseende.
Man förebrådde honom, att hans program innehöllo för litet af världsnovite-terna, och han har tydligen inte velat ha denna klick sittande på sig. I hvarje fall mötte han vid sin konsert nyligen med icke mindre än hela tre moderna »programmusik »-verk: Richard Strauss »Tod und Verklärung», Glazonnows tondikt »Prin-temps» och Vincent d' Indys orkesterlegend »La Forët enchantéé».
Det var då ändtligen ett steg igen ut i vida världen! Men man var efter konserten någorlunda öfverens om, att fanns där ett praktfullt, bländande och bestickande skal, så var där i stället ytterst litet kärna i all denna Wagner-påverkade, virtuosmässigt gjorda orkestermusik.
Fot. Nyblin, Kristiania
JOHAN SVENDSEN.
Man måste medgifva, att det kunde vara nöjsamt nog att höra alla dessa instrumentala pikanterier så länge de varade; men när man med en underligt fadd smak i munnen gick från konsertpalatset, kunde man inte värja sig för en liten misstanke, att kapellmästare Svendsen, hvilken som bekant är en homme d'esprit, i sitt stilla sinne hade tänkt som så: »Vilja de ändtligen ha ny musik, så skola de minsann också få det. Då kunna de själfva bedöma hur mycket värde den har.»
Har han resonerat på det sättet, så har han uppnått sin afsikt, och med den tysk-rysk-franska kompositörtreklöfverns de-kadentraffinemang i friskt minne bedja vi kapellmästare Svendsen, att han på sin nästa konsert är snäll och vänder tillbaka till Haydn, Mozart, Beethoven, Mendelssohn, Schuman och Schubert samt de öfriga representanterna för den klassiska skönheten i tonkonsten.
Källa: Project Runeberg ·