Ord och Bild: 1900

MINNEN OCH INTRYCK FRÅN ROMS ANTIKSAMLINGAR.

35

Feidias' skola. Det har kommit till vår tid i en ovanligt väl bibehållen och med framstående talang utförd kopia. Icke utan skäl har man satt originalet i förbindelse med Alkamenes' namn. Mer än en hypotes kan detta naturligtvis icke bli, men en hypotes som, såvidt vi för närvarande känna den ifrågavarande konstepoken, äger alla sannolikhetens kännemärken. Denna staty visar oss sålunda ett attiskt manligt ideal från ungefär samma tid som Polykleitos' »lansbärare» ger oss en bild af ett doriskt. De äro typiska representanter för tvenne riktningar icke blott på konstens utan på det andliga lifvets område öfverhufvud. Och om våra sympatier obetingadt dragas åt den attiske ynglingen, så har väl detta sin grund icke minst däri, att vi i honom måste se en andlig frände, att den kultur, hvars representant han är, ingår såsom en högst väsentlig ingrediens i vår egen. Att spänna alla kroppens och själens krafter i ädel täflan för höga mål, den sporten utvecklades i Atén.

En tredje staty, hvars original härstammar från ungefär samma stora konstperiod, är den i Vatikanens »Rotunda» uppställda kolossalstaty, som vanligen kallas Ceres. Huruvida denna staty, hvars armar äro restaurerade, verkligen framställer Demeter eller Hera eller möjligen Nemesis, såsom man föreslagit med anledning af den stilistiska öfverensstämmelsen med ett nyligen i Rhamnus i norra Attika vid gräfningar på platsen för det gamla Nemesistemplet funnet fragment, torde vara svårt att afgöra. Dock synes den sista hypotesen vara den sannolikaste. Vi skulle i så fall i denna staty äga en kopia af Agorakritos' berömda kultstaty i Rhamnus och således äfven här ett verk af Feidias' skola. I sina bredt anlagda, pompösa, monumentala former torde denna staty särskildt

hufvudet af afrodite från knidos. efter praxiteles. I Vatikanens galleri.

vara ägnad gifva oss en god föreställning om denna skolas storslagna stil och majestätiska gudatyper. Den monumentala uppfattningen af kultbilden se vi här i sin strängaste konsekvens genomförd. I det doriska templets celia, omgifvet af de doriska kolonnerna, med hvilkas kannelurer den fotsida dräktens rätliniga refflor så förträffligt harmoniera, kommer denna staty först i sin rätta miljö. Under den period, hvarom här är fråga, gingo de tre konstarterna, arkitekturen, måleriet och skulpturen, troget hand i hand, understödjande och kompletterande hvarandra, och resultatet blef en konstproduktion af den mest enhetliga, harmoniska totalverkan.

Stolt och vördnadsbjudande står hon inför oss, vedergällningens höga gudinna i sin oblidkeliga stränghet. Klar och genomträngande är blicken ur de stora, allt skådande ögonen, och på denna panna, som symmetriskt omslutes af det rika hårets våglinier, tronar den omutliga