Sida 20
Minnen och intryck från Roms antiksamlingar. Af Lennart Kjellberg. Med 10 bilder
i8
LENNART KJELLBERG.
APOLLO ÖDLEDÖDAREN. EFTER PRAXITELES. I Vatikanens galleri.
sanningens majestät. Omkring munnen spelar ett drag af fylligt lefnadsmod, för hvilket lifvets sorger icke tyckas existera. Detta gudomsväsen är tydligen enligt konstnärens uppfattning höjdt öfver lidelsernas och ödets stormar här nere.
Hvilken slående kontrast emot denna den gudomliga rättvisans stränga vårdarinna och hämnerska bildar icke den kvinnliga huldhetens veka representant: Praxiteles' knidiska Afrodite. Det här afbildade hufvudet af den i Vatikanen befintliga statyn härstammar utan tvifvel från en annan kopia af denna den
berömdaste af alla Afroditetyper, än denna staty med det af det påfliga pryderiet anordnade, beryktade bleckskynket. Enligt hvad några andra repliker visa — af hvilka den i Mtin-chens glyptotek presenterats för tidskriftens läsare af doktor Aug. Hahr i hans i sjunde årgången af Ord och bild intagna uppsats om glyptotekets antika skulpturverk — var hufvudet något mer upprätt och mer riktadt åt vänstra axeln. Det står visserligen i uttrycksfull, karaktäristisk skönhet tillbaka för andra praxiteliska Afroditehufvuden, af hvilka det i den Kaufmannska samlingen i Berlin torde intaga främsta platsen bland replikerna af den knidiska Afroditetypen, men det kan dock gifva oss en ganska god föreställning om hvad de gamle beundrade i Praxiteles' hufvuden. Det kan icke ha varit blott den formela skönheten, utan kanske ännu mer det bakom denna framskimrande själslifvet i dess otaliga skiftningar. Praxiteles' gudar och gudinnor äro visserligen väsen af högre art, men icke af annan natur än deras dödlige dyrkare. De tyckas bära inom sig endast i stegrad grad hela den längtan efter idealet, som likt en mäktig underström uppbär hvarje stor konstepoks produktion. De äro innerst skönhetsmättade reflexer af en glödande konstnärssjäl. I Afroditehufvudet leder den obestämda trånad, som ligger uttryckt i de till hälften slutna ögonens blick, tanken bort ifrån den sköna verklighet, som vi hafva för ögonen, till fantasiens och drömmens oändliga rymder med deras fagra, evigt växlande bilder.
Bland de kopior af Praxiteles' talrika verk, hvilka man trott sig återfinna bland mängden af antika statyer i våra museer, intager den s. k. »ödledödaren» en bemärkt plats. Denna staty, af hvilken äf-
Källa: Project Runeberg ·