Sida 416
Ett och annat om Nils Forsbergs nya tafla. Af Nathan Söderblom. Med konstnärens porträtt och 7 bilder efter hans skisser till målningen
392 NATHAN SÖDERBLOM.
som han, synas Nils Brahe, hertigen af Lauenburg, Leubelfing och andra, som tillhörde konungens stab. Bakgrunden till denna grupp — som upptager taflans midt och, med konungen sperson i spet sen, behärskar henne såväl genom ämnets natur som genom att gestalterna ryckts nära åskådaren och sitta till häst — bildas af en tät lansskog. Fanorna, som omgifva det stora kungliga baneret, bära Smålands, Södra Finlands, Västergötlands, Savolax' och Karelens vapen. Fotfolkets kompakta massa blir synlig något längre till vänster på taflan. För de närmaste lederna äro väl konungens ord hörbara, åtminstone synes man där vara med i den stämning, som i Gustaf Adolfs ansikte och i ansiktena rundt omkring honom fått ett starkt och skönt uttryck. Men längre tillbaka efter den linje, som bildas af de uppmarscherande regementenas högra flank, fångas uppmärksamheten mer af bullret frän Wallensteins armé, som måste tänkas förlagd till vänster bakom åskådaren. Bakom det Ta-vastländska regementets trumpetare synas baneren för Norra Finland, Dalarna,
Dalsland, Västergötland, Uppland och Östergötland. Längst bort i det mer än hundra meter djupa perspektivet äten och annan soldat ännu i rörelse.
Den nu antydda kontrasten mellan den djupa andakten omkring hjältekonungens bön och känslan af fiendens närhet är af ypperlig verkan. Hästarna i fronten vända sina kloka hufvuden åt det håll, där oväsendet och skjutandet hos Wallensteins trupper bilda en skarp motsättning mot gudstjänststillheten omkring hjältekonungen. Den unge Leubelfing sträcker sig otåligt framåt på sin häst med spanande, oroliga blickar. I den uppblötta marken synas djupa hjulspår efter kanonvagnarna. En skärmyts-ling med artilleriet måste hafva ägt rum i förposterna. Men konstnären har besparat åskådaren synen af döda kroppar och annan krigets ohygglighet. Det enda, som direkt skvallrar om hvad som redan förefallit mellan förposterna, är en österrikisk sadel, som ligger på den vattendränkta åkerjorden närmast i förgrunden alldeles invid den svenske afsuttne artilleriofficeren, som vänder ryggen mot åskådaren, och som vi nedan återkomma till. Ett stycke från fotfolkets linje, nästan i höjd med midtgruppen, står en af de finska kornetterna utan hjälm; han-
Källa: Project Runeberg ·