Sida 474
Det danska folket under 1864 års krig. Ett föredrag hållet i Stockholm, Uppsala och Lund våren 1900. Af Karl Larsen. Öfvers. från författarens manuskript. Med 38 bilder efter samtida fotografier
_446
KARL ,ARSEN.
officersuppassare (nordsjälländare).
du behöver dog ikke at skrive saa lange Breve, naar du har saa daarlig Lejlighed dertil. Naar blot jeg faar at vide, hvorledes du har det, og om du trænger til noget, saa er jeg saa godt fornöjet».
Bref af lika fint känsloinnehåll härleda sig från hustrun till den förut omtalade torparen från Nord-Slesvig, en 32-årig bonddotter från samma trakt.
Åtta dagar före krigets utbrott, under det mannen ligger och utstår köld och ansträngande vakttjänstgöring i Dan-nevirkeställningen, skickar hon honom ett bref, däri hon för första gången antyder, att hon skall föda ett barn till världen: »Jeg kan tilmelde dig, at jeg °g vores smaa Born er nogenlunde rask endnu, men den Tid vil jo vist snart komme, som jeg kunde have Tröst behov fra dig, kære Fader; men jeg tænker nok, der er en anden Fader, som vil bönhöre mig i denne Stund. Jeg kan ikke skrive mere om det, for mine Taarer löber saa stærk. Jeg har saa månge flittige Hilsener til dig fra saa månge Venner; de kommer og troster mig; Skole-
lærer A. kom en Aften og bad mig om at se din Portræt og et Brev fra dig, og det blev jeg jo glad ved. Men da han saa dit Portræt, saa sagde han: Han staar rigtig kön, men da han læste dit Brev, saa klagede han sig. Men han tröstede mig ... og han gav vores lille Sön 3 Mark, dengang han sagde ham Godnat. Jeg vilde gerne skreven noget mere, men maa nu afbryde for denne Gang. En flittig Hilsen til dig, kære Månd, fra din sande Kone».
Lika naiv som denna underskrift lå-ter, lika sann är den; det är ju verkligen en »sand» hustru som skrifver sådana bref.
Och denna kvinna utvecklar tillika på många ställen en åskådlighet i framställningen, som sätter hennes bref rent stilistiskt mycket högt. Hör, som ett litet exempel bland många, hennes berättelse om hennes första kyrkogång efter barnets födelse: »Jeg var i Kirke sidste Söndag, og det var rigtignok en kedelig Dag for mig, da jeg manglede min Ægtemages Nærværelse; men en Tröst var det for mig, da Præsten bad saa könt for mig og for min Forsorger, til ethvert Menneske var meget rört ved det, da Krigen ligger ham saa tungt paa Hjertet. Men, Gud ske Lov, jeg fik Brev to dage för den dag fra dig og det havde Præsten spurgt, saa kom han hen til Vognen og sagde: Til Lykke med min Kirkegang, og saa talte han med mig om dig. Jeg kunde næsten ikke svare ham.»
Skulle det icke fordras en mycket fin människokännare och säker stilkonstnär för att göra sådana rader efter!
III.
Om man nu från de befolkningslager, hvilkas bildning hvilar uteslutande på
Källa: Project Runeberg ·