Sida 476
Det danska folket under 1864 års krig. Ett föredrag hållet i Stockholm, Uppsala och Lund våren 1900. Af Karl Larsen. Öfvers. från författarens manuskript. Med 38 bilder efter samtida fotografier
_448
KARL ,ARSEN.
vis; ett genomgående drag hos densamma är att den präglas af varm känsla både för landet och för det militära yrket. Officerarnes angelägenhet om deras trupp-afdelningars ära framträder starkt, och hoppet om att för egen del kunna fylla sin plats skaffar sig mången gång vackra uttryck. Bakom officerarnes ord framskymtar ofta bondens tankegång: Gud gifve mig styrka och kraft till att vara modig i farans stund!
På det hela taget falla likheterna mellan den lägre och den högre befolkningens känslor allt mera tydligt i ögonen, ju längre man fortsätter och ju dju-
kompanichef vid infanteriet. Han är dekorerad från förra kriget och känd som en af härens raskaste yngre officerare. Från den tid, då de slesvigska inkvarteringarna taga sin början, i september 1863, och till mediet af augusti 1864, skrifver han 131 bref till sin hustru.
Det är den ömmaste make och fader som på hösten och i början af vintern 1863 skildrar, huru mycket bättre han dock har det ställdt för sig än ogifta kamrater, i det att han alltid har »et Hvilested for Tanken» hos hustru och barn. Och han skrifver sådana saker som : »Spörger min Dreng tit efter fa'er?. . .
nordslesvigska-bönder, man och hustru. Omtalade i texten. Mannen menig i22:a infanteriregimentet.
paré man intränger i ämnet. Låt vara, att det i de högre lagren finnes ett visst fackintresse för kriget, att där hos ungdomen finns en känsla af det gemytliga i improviserade och oregelbundna förhållanden, att där en och annan gång framträder ett politiskt och militärt »krigshumör», hvilket endast i en ytterst dämpad form, om någonsin, kan spåras hos bönderna, — den gemensamma grundstämningen är och blir dock densamma för de högre som för de lägre, för dem, som voro ledare, och för dem, som läto sig ledas.
Låt mig såsom en typisk person ur den högre befolkningen taga en 38-årig
Tak for Portrætet af dig og Børnene, jeg betragter det månge Gange om Dagen . . . Den velsignede Moder skrev, at du var elskelig. Er det ikke mærkeligt, at, skønt ingen ved det bedre end jeg selv, kan jeg dog saa godt lide at høre det af andre? Du læser jo alle mine Breve for hende. — I gamle Dage og navnlig i forrige Krig troede jeg altid, at der var Held ved at bære Tøj fra Moders Haand. Det gør jeg ogsaa endnu, men nu er det dog især det, som du har lavet, som er mig saa inderligt kær_ . . Hver Gang jeg ser en lille Dreng, kemmer jeg uvilkaarlig til at tænke paa min yndige N. . . . Jeg plejer ogsaa at have
Källa: Project Runeberg ·